Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fädernas lära om Christi gudom. 69
hvad sednare tiders dogmatik kallat communicatio idiomatum, en dogm,
som utgör ett af råmärkena mellan protestantismens båda hufvudkyr-
kor!). Men under det att sålunda uttrycket åt denna sida fått sin
högsta tänkbara bestämdhet och skärpa, förekomma derjemte utsagor,
hvarined man tyckes hafva velat mellan ytterligheterna såtillvida intaga
en mera förmedlande ställning, som man genom modererande och för-
tydligande tillägg gått den mindre upplyste ett steg till mötes. Exem-
pel härpå finna vi 1 Clem. 32: ”Från honom (Abraham) härstammar
Herren Jesus efter köttet” ?); Ign. Ep. ad Magn. 13: "Jesus Christus
var Fadren underdånig efter köttet”, vid hvilka ställen vi lifligt påmin-
nas om de, så att säga, undfallande uttryckssätt, man började be-
gagna, sedan de ifrågavarande riktningarnas hetaste strid hade lagt
sig, såsom då i det chalcedoniska mötesbeslutet Christus säges ömoov-
0:os 16 Hate) sata tå» Jsdöryra och öpoovdsog YuIiv xuTA TÄV
åävdIoÅxirgra, eller då Maria får det modifierade epitetet Fsoröxos
xoså rå dryFewnrdjTATuA.
En fråga, som utan tvifvel först satte dessa stridande elementer i
rörelse, men som i sin egen abstrakta form visst icke ännu såsom
ämne för egentligt begrundande förekom, frågan nemligen om möjlig-
heten af ett Guds menniskoblifvande, hafva de ap. F. dock såtillvida
vidrört, som de beteckna den menniskoblifne såsom något inom mensk-
ligheten nytt och oerhördt, såsom ö xe:wds äv Igwxrog3). Och hvad
det väsendtliga vidkommer tro vi icke heller att man kan komma syn-
nerligen långt utöfver hvad denna benämning antydningsvis innebär.
Ty sannt är, att, om menniskoblifvandet fattas nog allmänt, man kan
finna en förklaringsgrund för dess ifrågavarande möjlighet redan i den
ensartenhet med det gudomliga, som ursprungligen utmärkte menni-
skans natur, då hon var, såsom Barnabas uttrycker det, ett xalöv
mnÅdopa, ett verk, hvars beskaffenhet i och för sig icke uteslöt denna
möjlighet. Sannt är, att en förklaringsgrund då framställer sig fram-
för allt i menniskans andeliga, etiska natur, hvars bestämmelse var att
icke blott vara en mekanisk afspegling af Guds väsende, utan ett lif,
hvilket i sig skulle upptaga ett allt rikare mått af dess fullhet. Så
tyckes ock de trognas och saliggjordas lif, såsom en fortgående ”del-
aktiggörelse af Guds natur”, likaledes kunna tjena till förklaring +).
Fattas åter frågan ur återlösningens synpunkt — och endast på detta
3) Jfr C. E. Francke, Zeitschr. f. d. ges. luther. Theol. u. Kirche, 1840. 2. p.
80—82. 1841. 3. p. 98, 99.
3) Jfe Ign. Ep. ad Smyrn. 1, ad Ephb. 20.
3) Ign. Ep. ad Eph. 20.
41) Jfr Thomasins, Christi Person u. Werk. II. p. 56—57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
