Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 | C. Th. Hjerpe.
fordra botgöring, tolererar ovärdiga medlemmar, förlorar charakteren
af renhet och helighet, ja upphör rentaf att vara kyrka, hvadan nåde-
medlen der sakna all kraft och verkan. Men med denna fordran på
full öfverensstämmelse mellan den synliga ock osynliga kyrkan gjorde
de sig skyldiga till sina motståndares fel, hvaremot de protesterade,
nämligen identificeringen af kyrkan till sitt väsende och kyrkan i sin
empiriska gestalt. Till den grad voro de beherrskade af tidens rådande
åsigter. Imellertid måste denna rörelse drifva kyrkan till ett närmare
öfvervägande af sin natur, om den än icke förmådde leda till en grundlig
lösning af det svåra problemet. Man började åtminstone nu ana, att
ett obetingadt likställande af den sanna och den empiriska kyrkan vore
otillåtet. Hos Augustinus saknas icke yttranden, der ban skiljer emellan
en sann kyrka, som är Christi egentliga kropp, och en som endast sy-
nes vara det!). ja han till och med betecknar förhållandet emellan
dem så: eandem ipsam wunam et sanctam ecclesiam nunc esse aliter,
tune autem aliter futuram, men han fullföljer denna tanke icke vidare,
utan alltid öfverväger hos honom det herrskande åskådningssättet af
kyrkan såsom den yttre historiska organismen ?).
Hvad ändteligen angår kyrkans förhållande till staten, så hade
hon ifrån början i fullt medvetande, att hon icke är ett rike af denna
verlden, utan ett andeligt rike med den universela bestämmelsen att i
sig upptaga och med Gud återförena hela det i synd fallna mennisko-
slägtet och med den inneboende kraften att genomtränga, luttra och
helga alla det borgerliga, sociala och enskildta lifvets förbållanden, äfven-
som i det riktiga erkännandet, att äfven staten har gudomlig grund
och gudomligt ändamål, villigt böjt sig under den borgerliga ordnin-
gen, hvadan ock de häftiga förföljelser, som ifrån statsmaktens sida
tid efter annan utgingo emot henne, för ingen del voro föranledda af
hennes ohörsamhet mot öfverheten, utan af hennes cult, hvilken ef-
ter sakens natur måste uppträda i fiendtlig motsats mot den hedniska.
Men sedan kejsar Constantin först förklarat christendomen i sin reli-
gionsutöfning likberättigad med hedendomen och derefter mera öppet
hyllat och gynnat densamma, börjar kyrkan i sitt förhållande till sta-
ten småningom utbyta tjenarinnans ställning mot herrskarinnans. Väl
uppfattade Constantin sjelf såväl som hans efterträdare sitt förhållande
till kyrkan så, att det utgjorde en väsendtlig del af den kejserliga
kallelsen att skydda kyrkan mot söndringar, äfvensom att genom lag-
stiftning vidare utveckla henne på den gifna historiska grundvalen, och
!) I hans skrift ”de unitate ecclesie” heter det: Multi sunt in sacramentoram
communions cum ecclesia et tamen jam non sunt sn ecclesia.
2) Jfr Thomasius Christi Person und Werk 3:er Theil s. 373—376.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
