Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lutherska och den reformerta kyrkoförfattningens principer m. m. 21
i öfverensstämmelse med statens ordning upprätthålla henne, och så
till vida kunde kyrkan sägas intaga en mera underordnad och beroende
ställning till statsmakten. Men då detta kejsarens ingripande i den
kyrkliga lagstiftningen och disciplinen likväl icke hindrade den biskop-
liga makten att fritt verka i det som rörde kyrkans inre förhållanden,
och då de kyrkan af kejsaren förlänade privilegier voro likaså många
ynnestbevis mot sjelfva clerus, så hafva vi i denna presterskapets
sjelfetändiga ställning till statsmakten ursprunget till den föreställning,
som redan i 5:te seklet midt i kyrkans sköte träder oss till mötes, att
Gud har insatt två makter, som styra verlden, nämligen statsmakten
och kyrkomakten eller presterskapet !).
Den af de romerska biskoparne ofta uttalade satsen, att Gud sjelf
hade anförtrott dem den högsta styrelsen öfver bela kyrkan, vann
ett skenbart juridiskt stöd i den så kallade Pseudoisidoriska decretal-
samlingen, som omkring medlet af 9:de seklet först framträdde, och
blef småningom in praxi tillämpad under kraftfulla påfvars strid med
den verldsliga makten. Den nämnda decretalsamlingen går ut ifrån den
förutsättningen, att Christus sjelf har insatt prestadömet att styra verl-
den. Prestadömets fullhet concentrerar sig i den romerska stolen, från
hvilken, såsom arftagare af Petri fallmakt och anförtrodd den allmänna
omsorgen för hela kyrkan, makten öfvergår till biskoparne såsom dess
medhjelpare. Föreningslänken emellan dessa och kyrkans centrum ut-
göres af primaterna eller vicarierna. För den verldsliga maktens in-
flytande är intet rum; tvärtom bör densamma vara clerus underdånig.
Derföre kan icke heller någon biskop eller klerk ställas inför verldslig
domstol och af densamma dömas 2). De här uttalade grundsatser blefvo,
med stöd af förhandenvarande politiska förhållanden och tidens okun-
nighet, conseqvent genomförda i en Gregorii VII:s och en Innocentii
TlI:s hierarchiska kyrkobyggnad. För att åskådliggöra bilden af den
kyrkobyggnad, som varit århundradens verk, och till hvilken Innocen-
tios III lade slutstenen, tillegna vi oss följande ord af en utmärkt
kyrkorättslärare: ”Der Papst ist das Haupt aller Glänbigen, durch des-
sen Ånsehn und Färsorge alle zu einem wahren Glauben und zu einem
wahren Gottesdienste vereinigt werden; an Christi Statt, und wie dieser
von den jängern, so von den Cardinälen der römischen Kirche unter-
1) Gelasius ad Anast. Imp: Duo quippe sunt, imperator auguste, quibus prin-
cipaliter hic mundus regitur, auctoritas sacra pontificum et regalis potestas, in qui-
bus tanto gravius est pondus sacerdotam, quanto etiam pro ipsis regibus Domino
in divino reddituri sunt examine rationem. Jfr Richter, Kirchenrecht s. 41—43.
3) Jfe Richter Kirch.r. s. 47 och Gieseler, Kirch. Gesch. 2:te B. 1:ste Abth.
8. 173 och ff. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
