Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 C. Th. Hjerpe.
stätzt, lenkt er das kirchliche Leben mit ausschliesslicher Macht; un-
gehindert durch irgend welche menschliche Ordnung kann er binden
und lösen. Unter ihm bewegen sich die Kreise der kirchlichen Gewalt
von den Bischöfen zu den Erzbischöfen, von den Erzbischöfen zu den
Primaten, von diesen zu den Patriarchen bis zu dem Mittelpuncte auf-
steigend, von dem sie ihre Bestätigang und Bevollmächtigaong empfan-
gen. Alle wichtigere Angelegenheiten, namentlich die Versetzung und
Absetzuug der Bischöfe, gehören zu ausschliesslicher Entscheidung des
Papstes; aber auch wo solche Anlässe för dessen Wirksamkeit zunächts
nicht vorliegen, kann er vermöge seiner Vollgewalt in allen Theilen
der Kirche selbst oder durch seine Legaten ordnen und bessern, wo
irgend eine Abweichung hervortritt. Mit diesen Sätzen, durch welche
die allgemeinen Concilien ihre frähere Bedeutung verlieren, und sich zu
blos berathenden Versammlungen gestalten, ist der römische Begriff der
Kirche vollendet als des durch den Papst zu einer Einheit vermittelten
göttlichen Reiches auf Erden, ausserhalb dessen kein Heil ist” 1).
I sitt förhållande till staten hade nu kyrkan helt och hållet inta-
git herrskarinonans ställning. Det var icke längre fråga om kyrkans
oberoende af den verldsliga makten; detta hade hon redan lyckligen
tillkämpat sig, utan nu gingo tvärtom hennes sträfvanden ut på att
göra den verldsliga makten afhängig af sig. Efter Innocentii 1II:s åskåd-
ning bar staten i sig sjelf icke gudomligt berättigande, utan är en pro-
duct af menskligt godtycke, som först genom förbindelsen med hierar-
chien inträder i en högre lifsordning 2). Hade förut kejsaren tagit vä-
sendtlig del i påfvevalet, så egde nu det omvända förhållandet rum, att
påfvarne inblandade sig i kejsarevalet och ansågo detsamma icke giltigt
förrän de hade förlänat detsamma kyrkans vigning. Den kyrkliga lag-
stiftningen och domsrätten, numera fullkomligt skyddade mot allt infly-
tande från statens sida, grepo sjelfva in i det borgerliga rättslifvet,
hvarheldst något borgerligt förhållande berörde religionens område.
Mot dessa kyrkans för hennes väsende främmande anspråk och
tyranni måste förr eller sednare en reaction inträda. Redan Bonifacii
VIII:s strid med Philip den sköne i Frankrike, på samma gång den lade
i dagen ett återvaknande medvetande om st.tens sjelfständighet, ska-
kade derjemte i sin mon tron på påfvens ofelbarhet och maktfullkom-
lighet. Men isynnerhet var det tvänne händelser, som mäktigt bidrogo
1) Richter, Kirchenr. s. 50.
2) Quanto dignior est anima corpore, tanto dignius est etiam sacerdotium quam
&it regnum. Utrumque tam regnum quam sacerdotium institutum fuit in regno Dei,
sed sacedrotium per ordinationem divinam, regnum autem per extorsionem huma-
nam. Innoc. III. Ep. 18. Jfr Richter, Kirch.r. s. 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
