Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lutherska och den reformerta kyrkoförfattningens principer m. m. 33
att undergräfva påfvemaktens anseende, nämligen det påfliga residen-
sets förläggande i Avignon, hvarigenom påfvarne kommo i ett nesligt
beroende af Frankrikes konungar, och den derpå genom val af tvänne
påfvar, den ene i Rom och den andre i Avignon, inträdande schismen,
som factiskt bevi ade, att kyrkans enhet icke nödvändigt beror af påf-
ven. Dessa händelser hade åtminstone blottat kyrkans djupa förfall
och gjort behbofvet af en reformation ännu kännbarare. En reformato-
risk rörelse uppstod, och de män, som ledde den, trodde sig säkrast
kunna bota kyrkans skador genom att underordna påfvemakten under
kyrkomötenas auctoritet. Detta är den ledande grundtanken i Cost-
nitzer- och Baseler-mötenas reformatoriska sträfvanden. Men den ringa
frokten af dessa kyrkomötens verksamhet gifver vid handen den vig-
tiga sanningen, att en urartad kyrka icke kan förbättras utifrån me-
delst blott reformering af dess författning.
Reactionen mot den förverldsligade kyrkan utgick dock icke endast
ifrån författningen. Äfven ifrån det inre lifvets sida framträdde mot
henne en opposition i flera secter äfvensom i den tyska mystiken. Såväl
Waldenserna med sitt upphöjande af skriftens auctoritet öfver kyrkans,
med sitt bestridande af presterskapets frälsningsförmedlande ställning
och sitt yrkande på sträng tukt såsom botemedel för den sjuka kyrkan,
som den tyska mystiken med sin innerliga fromhet bilda en bjert contrast
mot tidens allmänna okunnighet och sedeslöshet. Ja, äfven hos en och
annan af scholastikerna finna vi en protest mot kyrkans urartande
nedlagd i en djupare uppfattning af kyrkan än den rådande. Så be>
stämmer Bonaventura henne såsom ”Christi mystiska lekamen, hvil-
ken omfattar såväl de redan hädangångna som de närvarande och kom>
mande trogna” 1).
Alla dessa protester, om de än icke framkallade någon märkbarare
förändring i det rådande kyrkliga förderfvet, böra dock för ingen del
betraktas såsom tomma och fruktlösa. De äro alla mer eller mindre
starka yttringar af det högre andelif, som icke ens i den mest förverlds-
ligade kyrka kan någonsin släckas, och som genom deu gudomliga För-
synens visa länkande af yttre omständigheter sprider sig i allt vidare
kretsar, tills det i följd af sin inre fallhet slutligen spränger ’de :gamla
!) In Christum eredentes et renatos, qui per fidem copulantur Christo et per
gratiam infiuentem fiunt membra Christi et templa spiritus s., ac per hoc filii Dei
patris copnexi ad invicem per indissolubile vinculum caritatis, quod sicut distantia
keorum non dividitur, sic nec diuturnitate temporum separatur; ac per hoc omnes
justi, ubicunque sint et quandocunque fuerint, unvum efficiunt corpus Christi mysti-
cum, sensum et motum suscipiendo ab uno capite infiuente, secandum plenitudinem
omnis gratim in Christo habitantis, sicut in fonte. Bonaventura brevilog, IV: e &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
