Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lutherska och den reformerta kyrkoförfattningens principer m. m. 4&
eo eoetu, cui commendatur pastor. Et liceat ecclesie rejicere impios
att non idoneos, aut referre rem ad episcopos aut eos, qui loco episcopo-
rom sustinent gubernationem ecclesiarum” !). Äfven Augsburgiska be-
kännelsen har tvifvelsutan denna församlingens rätt för ögonen, då den
säger: ”Verum cum aliquid contra evangelium docent aut statuunt,
tune babent ecclesie mndatum Dei, quod obedientiam prohibet” etc. 2).
I samma anda uttala sig äfven Rogensburger-Artiklarne: ”Tribnuenda
est auctoritas vers ecclesie, quod penes eam est verus intellectus seu
interpretatio scripture. Ita est quidem donum interpretationis penes
veram ecclesiam, sed non est certis personis aut locis alligatum ...
Porro omnia, que dicta sunt de vero intellectu et dono interpretatio>
pis, pertinent ad eos solos, qui sunt viva membra ecclesie . .. Tertio
tribuenda est ecclesie auctoritas constituendi judicia de doctrina” 2);
I fall öfverensstämmelse härmed yttrar sig Melanchton om synoderna,
som skulle döma öfver läran: ”Summum judicium est ecclesie. At ec-
elesia non tantum constat ex doctoribus, sed etiam ex reliquo coetu,
ideoque promissio unitatis ad universam ecclesiam pertinet, et non tan-
tum ad unum ordinem. Sunt igitur legendi judices non tantum epi-
scvpi, non tantom sacerdotes, sed et laici, qui propter honestos mo-
res, gravitatem et eruditionem censentur idonei” 4). Dessa yttranden,
till hvilka en mängd andra i samma riktning skulle kunna läggas, torde
tillräckligt bevisa, att Reformatorerna, buru mycket de än i anseende
till nådemedlens centrala betydelse inom kyrkan måste framhålla mi-
nisterium verbi et sacramentorum och tillägga detsamma jus cognoscendi
doctrinam et impios a communione ecclesie excludendi 5), likväl voro
långt ifrån att låta denna läroembetets rätt uppsluka den öfriga för-
samlingens i kyrkans väsende grundade rätt till sjelfverksam andel i
sina angelägenheter. Hvad ändteligen kyrkostyrelsen angår, så hafva
vi sett, att bekännelseskrifterna endast uppdraga en bestämd skilnad
emellan densamma (potestas jurisdiectionis) och läroembetet (potestas
ecclesiastica) "), men för öfrigt lemna oafgjordt, hvilken styrelsen med
rätta tillkommer. Af den obestämdhet, som i denna punkt röjer sig
hos dem, är man likväl icke berättigad till den slutsatsen, att kyrko-
styrelsens uppdragande åt den verldsliga öfverheten står i strid med
Lutherka kyrkans i bekännelseskrifterna uttalade principer. En sådan
slutsats är så mycket mera oberättigad som kyrkostyrelsen likaväl som
kyrkoförfattningen har sin grund endast i den yttre ordvwibgen, och
således icke någon vigt ligger derpå, af hvem den utöfvas, utan en-
7) Jfr Richter s. 57—58. 7) Conf. Ang. a. 27. 2) Jfe Richter es. 80.
9 De. se. 60. 8) Conf. Aug. s. 37. 9) De. & 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
