Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 C. Th. Hjerpe ’
dast derpå att den utöfvas på ett med frälsningsordningen öfverens-
stämmande sätt. Dels tidens nöd, dels den omständigbeten, att lands-
herrarne på många ställen i Tyskland varmt anslöto sig till reforma-
tionens sak och med sitt inflytande kraftigt befordrade den, gjorde,
att kyrkostyrelsen på sådana ställen, såsom vi redan visat, tidigt upp-
drogs åt den verldsliga öfverheten. Denna factiskt bestående ordning
sökte reformatorerna, i den mon den införlifvade sig med deras med-
vetande, försvara med åtskilliga grunder, isynnerhet ifrån Gamla Testa-
mentet. Så säger Melanchton: "”Debet igitur magistratus, qui gla-
diam gerit, prohibere etiam heereses h. e. impia dogmata, et punire
hereticos h. e. impiorum dogmatum auctores. Sed in rebus dubiis pre-
cedat ecclesie cognitio. Atque ita proprie servit magistratus glorie Dei,
et fit ejus functio cultus Dei, quum studet tueri, propagare et ornare
veram doctrinam, et contra prohibere impia dogmata, quia ita facit
principale officium, quod proprie ad glorism Dei pertinet et quod pro-
prie meretur illum titulum, quo ornantur magistratus in Psalmo: Ego
dixi, Dii estis, scilicet quia et officium habent divinitus constitutum et
impertiri debent res divinas, religionem, justitiam, disciplinam, pacem
ete. Et ob hanc causam vocantur ab Esaia nutritores ecclesie, qui
nutrire et tueri debent pios doctores.” Och på ett annat ställe: "Et
magistratus custos esse debet non solum secund2 tabule, sed etiam
prime, quod ad externam disciplinam pertinet . .. Quare non dubium
est, quin debeat magistratus prohibere falsam doctrinam et impios cul-
tus” !). Högsta uppsigten och ledningen af kyrkans angelägenheter
inom de särskilda länder i Tyskland, der reformationen fått fast fot,
hade således i följd af omständigheternas tvång öfvergått i de evan-
geliska furstarnas händer, och detta factiska förhållande hade äfven i
theorien vunnit erkännande och försvar af reformatorerna sjelfva. Men
då furstarne innehade och utöfvade den kyrkliga styrelsen jemte den
verldsliga, och sålunda ett ingrepp lätt kunde göras ifrån det ena om-
rådet .på det andra, om icke en fastare kyrkoförfattning nedåt bildade
deremot en motvigt, då vidare de i Sachsen tillsatta visitatorerne och
superintendenterne icke förmådde motsvara sin afsedda bestämmelse att
vara en högre instans i kyrkostyrelsen, och då ändteligen i många för-
samlingar, hvad tukt och ordning beträffar, den största tygellöshet
egde rum, som de andliga genom det åt dem utan närmare föreskrif-
ter och reglering uppdragna bannet voro oförmögna att hämma, så
voro alla dessa förhållanden tillräckliga anledningar att göra rätt känn-
bart behofvet af en rent kyrklig myndighet, som, på samma gång den
9) Jfr Bichtor s. 78—79.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
