Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dea lutherska och den reformerta kyrkoförfattningens principer m. m. 47
bildade en mellanlärk mellan högsta styrelsen och de enskilda försam-
lingarne, tillika blef den förras styrelse- och förvaltningsorgan, som
utöfvade uppsigt öfver lärans renhet, likformighbeten i culten, kyrko-
tukten, predikanterna och andra till det kyrkliga området börande för-
hållanden. En så beskaffad instans i kyrkostyrelsen uppstod i Sachsen
redan 1542 medelst upprättandet af ett consistorium, och blef snart
antagen i de öfriga Tyska länderna, der Luthersk kyrka var organi-
serad !). Men ännu en annan instans i kyrkostyrelsen uppstod i su-
perintendentsembetet, som utgjorde den lägsta graden i styrelseordnin-
gen. Vi hafva redan nämnt, att superintendenter tillsattes i Sachsen -
vid en derstädes företagen kyrkovisitation 1527. Men efter 1557 finna
vi detta embete allmänt infördt. Dess åliggande var att hafva den
närmaste uppsigten öfver predikanternas lära, lefverne och embetsför-
valtning, öfver församlingarnes religiösa och sedliga tillstånd, äfvensom
öfver . kyrkans egendom och skolväsendet. För att kunna fallgöra
detta sitt åliggande egde superintendenterne dels att anställa visitatio-
ner, dels att hålla synoder, på hvilka de till deras distrikt hörande
pastorer voro skyldiga att på kallelse infinna sig 2).
Vi hafva i de allmännaste drag sökt framställa den Lutherka
kyrkoförfattningen, sådan den under reformationsseklet gestaltade sig.
Men denna öfversigt, huru kortfattad den än är, torde dock vara till-
räcklig att visa oss bildningsgången och charakteren af denna författ-
ning. Vi finna, buru den utvecklade sig uppifrån nedåt, i det att
hela kyrkostyrelsen efter hand lades i öfverhetens och dess organers,
consistoriernas och superintendenternas händer, men tillika, att i denna
författning församlingarnes rätt icke alls kommer med i räkningen.
Församlingarne äro de styrda, och bafva såsom sådana endast pligten
att underkasta sig den fastställda ordningen, men ingen rättighet att
deltaga i samma ordnings upprättande och handbafvande. Visserligen
är genom predikoembetets skriftenliga förvaltning, som intager en cen-
tral ställning i alla kyrkoordningar under reformationsseklet, försam-
lingarnas religiösa behof tillgodosedt, men deremot saknas hvarje spår till
omsorg för ett reglerande och ordnande af de krafter och gåfvor, som
finnas inom församlingen, eller med andra ord: till en i öfverensstäm-
melse med kyrkans väsende och ändamål organiserad församlingsstyrelse.
I denna ofallständiga kyrkoorganisation, som utgör producten af
reformationsseklets kyrkobyggande verksamhet, ligger utan tvifvel fröet
till de olika författningstheorier, som i sjuttonde århundradet uppstodo,
och bemäktigade sig den ena efter den andra kyrkorättsvetenskapen,
: 3) Jfr Riehtor’s. 119. 2) Ds. 120.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
