Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 I S. Landtmanson.
visserligen säga att grunden härtill ligger i en allmän förmodan att be-
sittaren väl äfven torde vara egare. Och man kan säledes såtillvida
betrakta besittning såsom en skugga af eganderätt, en presumtiv egan-
derätt; men detta gäller dock blott såsom en grundläggning för rätts-
institutet i allmänhet, alldeles icke såsom rättsgrunden för någon con-
eret besittning. Denna rättsgrund ligger tvärtom blott i skyddet mot
den formela violationen. De possessoriska interdicterna äro derför af
rent obligatorisk natur.
Mot denna åsigt uppträdde Gans!). Factiskt, säger han, bör en-
dast det kallas, hvarigenom ingen vilja, ingen rättslig åder går. År
nu, såsom v. Savigny säger, besittning ett rent factum, så kan det
aldrig utveckla sig till rätt, ty för en sådan utveckling fordras att nå-
got rättsligt skall ursprungligen deri finnas. Förvandlingen måste så-
ledes komma utifrån — nämligen genom våldet. Men en våldsam rätts-
violation är blott en formelt förhöjd enkel rättsviolation, och der ingen
orätt finnes finnes ej heller något våld. v. Savigny måste således vid
den våldsamma rättsviolationen tänka sig en sådan icke af besittning
— ty såsom ej varande rätt kan den ej violeras — utan af personen,
således en besittningsstörandet åtföljande injurie, en real-injurie. Denna
måste onekligen straffas. Men det kan ju hända att ingen injurie fin-
nes, t. ex. det fall, då en frånvarande beröfvas besittningen. Säger
nu v. Savigny att hvarje violation af en rätt är en injurie i Romersk
mening, så förutsättes ju att besittning är en rätt, hvilket just för-
nekades.
Men i sjelfva verket är besittning ej ett blott factum, utan en rätt.
Rättens grund ligger i viljan. Nu kan en persons vilja vara antingen -
blott dess särskilda eller ock allmän, erkänd vilja. Personen kan hafva
en sak antingen emedan han vill hafva den, utan afseende på om detta
erkännes, eller han kan vilja hafva densamma med allmänt erkännande.
Är det förra fallet, så är detta en blott börjande , omedelbar egande-
rätt — besittning. År det senare fallet, så är det verklig eganderätt.
Men grunden, att den blott särskilda viljan — den må vara huru o-
rättslig som heldst — skyddas, ligger deri att viljan redan i och för
sig är ett substantielt, ett som bör skyddas och deri att denna sär-
skilda vilja blott bör vika för den högre, allmännare.
Mot Gans’ uppfattning polemisera Rudorff?) och Schaaff?),
!) System d. Röm. Civilr. Berlin 1827, ss. 202 ff. och Uber die Grund-
lage des Besitzes. Berlin 1839.
2) Uber den Rechtsgrund der possessorischen Interdicte i Zeitschrift fär
gesch. Rechtswissenschaft, herausg. v. F. C. v. Savigny, C. F. Eichhorn u.
J. F. L. Göschen, B. 7. s. 90.
3) Gans’ Kritik gegen Herrn v. Savigny, Berlin 1839.
a - I —— AA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
