Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Commodum Possessionis och Besittningsskydd. 29
lan såsom hufvudsakligen samma talan som I. unde vi. Sålunda tilläts
hon ej mot tredje besittare, utom i det fall att han visste att saken
var en res spolio ablata och blott i de fall, der frånhändandet skett
genom våld, ej der det skett genom tvång, bedrägeri eller orätt dom.
Men, detta oaktadt, vidhölls dock och utbildades vidare af den Cano-
niska Rättens theori i 13:de och 14:de århundradena, då denna erhöll
sin egentligen vetenskapliga utveckling, den af glossatorerne till Decre-
tet framställda åsigten. Cond. ex. c. Red. antogs nu kunna användas
af hvem som heldst, som på hvad sätt som heldst förlorat besittning
(hvarmed slutligen förstods blott detention), mot hvarje besittare af det
förlorade. Man gick nämligen i sjeltva verket så långt att man gat
den, som bevisade sig en gång hafva besutit en sak, presumticnen att
han orättmätigt förlorat besittningen, hvadan således tredje man, mot
hvilken, såsom närvarande besittare, talan anställdes, förlorade der han
ej kunde bevisa att käranden på lagligt sätt förlorat besittningen !).
Detta vidtomfattande recuperatoriska rättsmedel upptogs senare at den
verldsliga (den senare Romerska) rätten i Italien och sedan af Tysk-
lands rättstheori och fortlefde der, ehuru något modifieradt och ej obe-
stridt, ända till senare tider ?).
Hvad skyddet mot störande af närvarande besittning angår, så är,
såsom ofvan är nämndt, den hufvudsakligaste förändring som här fram-
träder bildandet af ”Possessorium summariissimum.” Men innan vi öf-
vergå till detta bör dock något nämnas om behandlingen af den frågan,
huru domaren skulle förfara i det fall, att båda parterne visade besitt-
ningshandlingar utan att någondera kunde bevisa vitium possessionis
hos den andre. Denna fråga var hos Rom. Rättens glossatorer mycken
tvist underkastad. Somliga ville tillämpa regeln: actore non probante
reus absvlvitur, andra ville afgöra saken genom lottning, andra ville
att domaren skulle intellectuelt eller reelt dela saken mellan parterna 2).
Den vanliga åsigten var emellertid att, då domaren här ej kunde till-
erkänna någondera parten besittningen, han helt enkelt skulle affatta
!) Bruns, sidd. 220—232.
2) v. Savigny var den förste, som, med någon större framgång, angrep
detsamma. Bruns, sy. 417. Jfr v. Savigny sidd. 475—490.
3) Såsom ett exempel på den villrådighet, som i detta afseende herrskade,
anför Bruns (s. 261) det råd Odofredus i sådant fall gifver domaren. Denne
skulle nämligen säga: — "de possessione non pronuntio, quia nullam par-
tem invenio potiorem, sed rogo deum, ut vos maledicat et det vobis malam
fortunam, et eatis in nomine diaboli, quia estis falsatores, nam hoc esse
non potest, quod ambo possidetis, quia duo in solidum possidere non pos-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
