Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 I 8. Landtmanson.
enligt sakens natur, lös egendom lika väl som fast bör åtnjuta ett så-
dant skydd, så tro vi det kunna visas att lagen verkligen medgifver
detsamma. Det säges nämligen i MB. 52. 1. att den, som vidkännes
det som är från honom stulet eller som han tappat, skall, utom i de
undantagna fallen, lita Befallningshafvanden eller Domaren till. Då nu
Befallningshafvanden, som icke kan inlåta sig i undersökning om dens
rätt till saken, som förlorat densamma, här får anlitas, så är detta tyd-
ligen en genom laglig myndighet verkställd restitution af besittning.
Och att det i anförde lagrum är fråga om lös egendom är klart.
Om förvärfvandet och förlorandet af besittning finnas inga grund-
satser uppställda; och i sjelfva verket synas sådana dels onödiga, dels
alltid otillräckliga. Ty det, hvarpå här ligger vigt, är huruvida besitt-
ning, såsom ett factum, eger rum eller ej, icke på hvad sätt detta
uppkommit eller upphört. För öfrigt, då en bestämd form ej kan finnas
för uppkomsten eller upphörandet af ett rent factum, kunna allmänna
reglor derom egentligen ej bestå i annat, än abstractioner ur en mer
eller mindre omfattande samling af concreta fall och måste derföre
i det hela vara tämligen otillfredsställande. Detta visar sig ock, efter
vår tanke, i Romerska Rättens uppställning af dessa reglor. Det rätta
är väl att domaren utan band af sådana pröfvar saken.
Hvad slutligen angår frågan om den procedur, som fordras för att
den, som blifvit störd i eller förlorat besittning, skall genom laglig
myndighet kunna erhålla skydd, så är det först och främst utan fråga
att ett sådant skydd kan begäras hos vanlig domstol. Men, så snart
en sådan talan der anhängiggöres, uppstår, efter vår tanke, alltid en
petitorisk process. Väl har det allmänt antagits att en egentlig pos-
sessorisk process äfven vid vanlig domstol kan ega rum 1). Men det
ställe i lagen, som hufvuksakligen innehåller stadgandet om ett besitt-
ningsskydd af vanlig domstol, förutsätter tydligen att käranden gör
anspråk på en rättighet till saken, ehuru vid processens början denna
rättighet ej är föremålet för talan. Och det afgörande om besittningen,
som der förekommer, är tydligen ej slutet af processen, utan blott ett
provisoriskt förfogande under loppet af den numera petitoriska proces-
sen. Sammanhanget synes vara följande. Stämmes någon att svara
för åverkan, så uppstår en vanlig criminalprocess, hvilken ock slutar
!) Så Rabenius, anf. st., likasom våra äldre jurister i allmänhet. Schre-
velius, Lärobok i Civ. Proc., Lund 1853, s. 574, säger att det visserligen
”går an, att denna process (den possessoriska) anställes vid Forum judiciale”,
men att det dock synes ”mest öfverensstämmande med dess natur och den
skyndsamma executiva handräckning, hvarförutan den icke skulle svara mot
sitt ändamål, att den anställes vid Forum executivum.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
