Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Th. Rabenius.
anser sig böra göra detta undantag i produktionens intresse gällande,
förefinnes i större eller mindre grad.
Så allmänt har denna grund blifvit erkänd, att hes de flesta folk
staten fortfarande frånkänner jordegaren den uteslutande dispositions-
rätten till vissa mineralier. Då emellertid första ursprunget till denna
inskränkning i jordegarens rätt varit de herrskandes begär efter den
vinst, besittningen af metallerna och andra dyrbara mineralier ansågs
medföra, har det sätt, hvarpå staten athändt jordegaren eganderätten
till dessa föremål, öfverallt varit ungefär enahanda. Vanligen har
nemligen staten först tillerkänt sig eganderätten till dessa mineralier,
hvilket förfarande gifvit upphof till det i Europa allmänt förekommande
förhållande, som utmärkes med bergsbrukets Regalitet. Om äfven, så-
som tyska författare antaga, den äldsta tyska, på sed grundade, rätten
frånkänt jordegaren den uteslutande dispositionsrätten till vissa på
hans grund befintliga mineralier; säkert är, att äfven i Tyskland, så-
som i alla andra europeiska länder, staten förklarat sig egare af vissa
mineralier. Oftast var väl det egentliga skälet till denna åtgärd de
maktegandes lystnad efter den rikedom metallerna skänka; men då
staten sällan hade förmåga och medel att fullkomligt tillgodogöra sig
denna rikedom, var för produktionens intresse dermed ej synnerligt
vunnet. Med klarare insigt af industriens behof började regeringarne
derföre att öfverlåta rätten till mineraliers uppsökande åt enskilde, och
snart modifierades regalet ända derhän, att den, som uppfannit en
mineralanledning, tillerkändes en formlig rätt att af staten erhålla för-
läning af eganderätten till densamma. Detta är den 8. k. bergsbrukets
friförklaring. Sedan lagstiftningen inträdt i detta stadium, kan man
sätta i fråga huruvida regalet längre finnes qvar. Staten tillägger nemligen
dermed hvar och en som uppfunnit en mineralanledning en formlig rätt
att erhålla eganderätten till densamma, och på denna lagstiftningens stånd-
punkt iakttager jemväl staten sjelf, när han vill för sin räkning låta
bearbeta något mineral, samma former för eganderättens förvärfvande,
som, äro stadgade för den enskilde. Detta sätt att utöfva regalet öf-
verensstämmer ej med den sednare uppfattningen af detta begrepp.
Enligt denna utgör newmligen ett regale en sådan näringsgren, hvars
bedrifvande staten af financiella skäl sig ensamt förbehållit; och här
eger just ett motsatt förhållande rum, enär staten förklarat näringen
fri för alla. Uppger man äfven begreppet regale såsom vidare tillämp-
ligt på bergsbruket, sedan dess idkande blifvit friförklaradt, så följer
dock ej att rättigheten till bearbetande af alla mineralier skulle till-
falla jordens egare. Ty på grund af sin höghetsrätt, utöfvad i syfte af
prodnuktionens ordnande, kan staten likafullt bestämma de vilkor, un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
