Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Eganderätt till Grufvor. 17
regalrätt betyda, icke någon rätt för henne att bearbeta en uppfunnen
mineralanledning , utan blott att mineralierna voro undandragna jord-
egarens uteslutande disposition och kunde upplåtas till bearbetande åt
den, som i behörig ordning dertill gjorde sig berättigad. Uppfinnarens
rätt blef, i sammanbang härmed, bestämd till fjerdedelen af grufvan
och, vid vissa ädlare verk, till hälften 1). Med tiden utsträcktes upp-
finnare-andelen i allmänhet till hälften 2). Någon bestämd rätt för
jordegaren att deltaga i arbetet nämner ej 1723 års författning. Den
förutsätter endast att jordegaren, när han tillika var uppfinnare, fick
drifva grufvan för egen räkning ?). När uppfinnarens rätt var inskränkt
till blott en del af grufvan, ansågs det väl falla af sig sjelft, att jord-
egaren var närmast berättigad till den återstående andelen, ett anta-
gande, som träffar in med stadgandet att, ”när uppfinnaren ej ville
begagna sig af sin andel, må han densamma till jordegaren, men der
han den ej behålla vill, till participanterna, emot skälig förnöjelse,
föryttra” 4). Att jordegarens andel, när han ej ville begagna den-
samma, tillföll uppfinnaren, finnes ej heller i 1723 års författning tyd-
ligt uttyckt. Men då jordegaren, äfven då han tillika sjelf var upp-
finnare, ej egde att nedlägga verket, utan till följe af regalrätten, som
undandragit de regala mineralierna från hans uteslutande disposition,
måste tillåta deras bearbetande af andra 5), så följde ock att, när han
ej ville begagna sin rätt i grufvan, denna tillföll uppfinnaren, såsom
varande den närmaste, när kronan afsagt sig sin rätt till densamma.
Dessa konseqvenser af 1723 års författning hafva genom den sednare
lagstiftningen blifvit follkomligt stadgade till kraft af lag. Den modi-
fikation af regalrätten, 1723 års författning innehöll, har blifvit ytter-
ligare utsträckt, i det kronan, i nu gällande Grufvestadga, afsagt sig
hvarje rätt till de regala mineralierna, äfven der hon såsom jordegare,
kunde göra anspråk på desamma 9). Och sålunda kan man utan fara
påstå att regalrätten till mineralier i egentlig mening här i landet upp-
hört, men återfinnes endast i stadgandet om att vissa mineralier äro
från jordegarens förfogande undantagna; en visserligen ganska väsentlig
bestämmelse, men som dock, i dess utöfning, helt och hållet skiljer
regalrätten i dess nuvarande betydelse från dess ursprungliga.
Genom denna historiska öfverblick af lagstiftningens gång hos åt-
skilliga af Europas folk visar sig, att eganderätten till vissa mineralier
blifvit genom statens anspråk på dem skild från eganderätten till grun-
!) Plak. etc. 27 Aug. 1723. p. 5.
2) K. Förordn. 6 Dec 1757. & 2.
3 p. 1. 4) Plak. etc. 27 Aug. 1723. p. 5.
3) 1. 6) Gr.Stadgan 12 Jan. 1855. $ 19.
är
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
