Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 ’Th. Rabenius.
den, men att denna statens rätt sedermera blifvit modifierad derhän,
att blott betyda frihet för hvar man att tillgodogöra sig dessa föremål.
Sedan lagstiftningen inträdt i detta stadium, kan man utan betänklig-
het tala om enskildes eganderätt till grufvor, någonting, som naturligt-
vis, då staten hade den uteslutande rätten till dessa föremål, icke
kunde låta sig säga. Denna modifikation af regalrätten innefattar ett
stort framsteg; ty financemonopoler iro i allmänhet en dålig beskatt-
ningsmethod och staten är af ålder känd såsom en olycklig närings-
idkare. Modifikationen torde väl få anses såsom ett oundgängligt vil-
kor för ett kraftigt bedrifvande af bergsbruket. Denna frihet att på
annans grund uppsöka och bearbeta mineralier innebär dock alltid ett
intrång i eganderätten och är förbunden med många olägenheter för
jordegaren, men måste af staten godkännas såsom varande ett oefter-
gifligt vilkor för dehna närings uppblomstring. Såsom ett intrång
bör det dock ej göras större än nödvändigheten fordrar, och ett fram-
steg äfven i denna rigtning är inom bergslagstiftningen möjligt. I
samma mån som näringsflit och kapital hos jordegarne tillväxa, blir
det sannolikt att dessa skola tillgodogöra sig de under deras grund
förvarade mineralrikedomar och att den svårighet, som jordens styck-
ning företer till åstadkommande af dylika företag, kan med ökad före-
tagsamhet försvinna; och i samma mån kan inskränkning ske i antalet
"af dö mineralier, hvilkas bearbetande lagstiftningen medgifvit åt alla.
En sådan tendens visar sig äfven i lagstiftningen hos Europas kultur-
folk, och möjligheten samt lämpligheten af en sådan åtgärd ådagalägges
bäst genom Englands exempel, der folkets rikedom och företagsamhet
medgifvit att dispositionsfriheten öfver nästan alla mineralier kunnat,
utan men för deras tillgodogörande, blifva åter lagd i jordegarens händer.
Dessa anmärkningar leda in på den fråga, hvilken vid behand-
lingen af ett ämne, som det förevarande, är af största vigt, och hvars
besvarande derför alltid står i spetsen för hithörande lagar: den frå-
gan nemligen, hvilka de mineralier äro, dem staten undandragit jord-
egarens uteslutande förfogande, och till bearbetande upplåtit åt den,
som dertill i behörig ordning gör sig berättigad. Enligt svenska lag-
stiftningen ") äro dessa: 1. alla metaller och malmer, ehvad de anträffas
i berg eller jordlager eller på botten af sjöar, myrer eller kärr; 2. svaf-
velkis, blyerts och stenkol 3. så kallade varp vid ödelagda grufvor
eller bergverk, hvilka innehålla något af ’de under 1 eller 2 upptagna
mineralier, hvarjemte tillika, såsom det synes i full följdriktighet med
den grundsats, enligt hvilken bearbetandet af dessa mineralier blifvit
!) GrSt. 8 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
