Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Eganderätt till Grufvor. 19
öppnadt för enhvar, på det att de må blifva samhället i desto vidsträcktare
mån tillgodogjorda, det står hvem som helst fritt att anmäla sig till upp-
tagande af fyndighet, som blifvit öfvergifven eller sönad, så framt han
vill komma i besittning af densamma för bearbetande af något bland här
ofvan uppräknade mineralier 1). Med fyndighet, ett ord, hvars bety-
delse hvarken i Grufvestadgan eller i det techniska språkbruket tyckes
vara fullt bestämd, synes här böra förstås ett ställe, der ett visst mi-
neral i större eller mindre mängd förekommer. Jemför man dessa stad-
ganden med de i samma ämne förut gällande, så finner man huruledes
antalet af de regala mineralierna blifvit i den sednaste lagen inskränkt.
Förut voro nemligen icke blott metallerna, utan äfven allehanda mi-
neralier och nyttige fossilier eller berg- och jordarter, af hvad namn
de helst vara måge?), föremål för upptagande och bearbetande af den
som dertill sig i behörig ordning anmälde. Detta stadgande innehöll
en omåttlig och alldeles onödig utsträckning af regalrätten — enär
jordegaren enligt dess ordalydelse kunde afhändas hvad del af sin grund
som helst; och om det i sin hela utsträckning aldrig kunde tilläm-
pas, så inverkade det dock menligt till följe af sin stora obestämdhet.
Företrädet af stadgandet i nu gällande lag är alltför påtagligt att be-
höfva vidare utföras. Detta stadgande hvilar dessutom på den full-
komligt rationella grunden, att man från jordegarens uteslutande för-
fogande urdantagit endast sådana mineralier, hvilka man ansett ho-
nom antingen för sitt jordbruk icke behöfva, eller ock i allmänhet
sakna förmåga att sjelf bearbeta 2). Dylika mineralier böra undan-
tagas, men alla andra lemnas till hans uteslutande disposition. Den
inskränkning 1855 års författning stadgat i antalet af de regala minera-
lierna kunde äfven, utom af det behöriga afseendet på jordegarens
rätt, fullkomligt väl motiveras af den tillväxt i företagsamhet och ka-
pitaltillgång, landet vunnit sedan 1723, en tillväxt, hvilken, såsom är
antydt, alltid bör medföra en återgång af allt flera mineralier till jord-
egarens uteslutande besittning... — BergsKollegium hade, i det af detta
embetsverk utarbetade förslag till Grufvestadga, hvilket ligger till grund
för den nu gällande, ansett åtskilliga andra, vid tackjernsberedningen
användbara, mineralier böra från jordegarens uteslutande disposition
undantagas; men detta blef, enligt Högsta Domstolens på goda skäl
grundade afstyrkande’?), af K. M:t vid Grufvestadgans slutliga hand-
läggning icke godkändt.
3) a st
2) K. Plakat, och Förordn. 27 Aug. 1728.
3) Se Högsta Domstolens Protokoll, bilagdt K. Mite Proposition vid
1853—54 års Riksdag N:o 92, sid. 3.
$) H. Domst, Prot. sid. 3."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
