Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Th. Rabenius.
der det grundas på försummelse eller annat förhållande, som egt rum
för längre tid tillbaka än två år före klandrets instämmande !). Me-
ningen med detta onekligen något dunkla stadgande, är endast att för-
klara det en under två år vederbörligen upprätthållen grufvedrift skyd-
dar grufegaren från all påföljd af dessförinnan inträffad uraktlåtenhet ?).
Beträffande slutligen den juridiska beskaffenheten af grufegendom,
så eger, såsom bekant är, enligt svensk rätt, det egendomliga förhål-
lande rum att, med undantag af de s. k. fjerdeparterna i Fahlu grufva,
grufegendom anses såsom lös egendom. Det är icke lätt att förklara
uppkomsten af detta förhållande, som synes helt och hållet afvikande
från det, hvartill sakens natur föranleder, och derföre, såsom nedanför
skall nämnas, står i strid med hvad som rörande naturen af dylik
egendom finnes på Europas kontinent gällande. Berget, hvari grufvan
finnes, är till sin natur fast egendom, och derföre synes grufvan böra
vara det ock. Det sannolikaste är, att denna den svenska rättens
egendomliga uppfattning af grufegendomens natur grundar sig på åsig-
ten af grufvornas egenskap af regale. Till följe af denna deras egeo-
skap kunde någon eganderätt till dylik egendom ej förvärfvas — äl-
dre författningar förklara uttryckligen att någon arfsrätt i grufvor
icke egde rum?) — och den rätt, grufvebrytaren innehade, bestod en-
dast i en nyttjanderätt till de inom berget befintliga mineralier. Före-
målet för bans rättighet var således ej sjelfva det fasta berget, utan
endast en befogenhet att vidtaga vissa åtgärder dermed. Hvad han
egde, var ej det fasta föremålet, utan endast en rättighet till att på
visst sätt bruka detsamma och såsom en blott rättighet kunde densamma
ej antaga naturen af fast egendom. Enligt den romerska rätten ansågos
väl de s. k. jura in re aliena såsom fast egendom, men den äldre
svenska rätten uppfattade dessa förhållanden annorlunda; och från
denna den svenska rättens, från den romerska afvikande, charakter
torde den ofvan anmärkta naturen af grufegendom inom den svenska
rätten härleda sig. Den jord, hvilken blifvit upptagen å annans mark,
ansågs nemligen ej såsom fast egendom utan såsom lösöre. Så var
förhållandet med den s. k. allmänningsjorden +); så med sämje- och
stadgehemmanen 5). Nu inträffade, under förutsättniogen af ett regale,
alldeles samma förhållande med en grufva, som med de ofvan angifna sla-
gen af jordegendom. Kronan egde det malmförande berget, grufvebrytaren
!) a st. & 11. 2) H. Domst. Prot. sid. 10.
3) Memor. för General Bergsamt. 14 Febr. 1637. JernbergsOrdn. 6 Juli
1649. p. 4.
+) WestgötaLag. Addit. 11: 11. MELL. Edsör.B. 42. Chr. LL. Edsör.B. 31.
3) Resol. Ad. Besv. 1668. $ 53.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
