Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 S. F. Hammarstrand.
i Attika invandrad krigarestam, och söka för denna åsigt ett stöd i
sagan om Xuthos och Ion. Xuthos, en son af Hellen (eller enligt
Euripides af Åolos), skall nemligen från Hellenernes urgamla hemvist
i Thessalien hafva invandrat i Attika på konung Erechtheus’ tid, bi-
stått Athenarne i deras krig med Chalkodontiderne på Euboea samt
af konung Erechtheus erhållit hans dotter Kreusa till gemål och den
såkallade Ioniska Tetrapolis (Marathon, Oenoö, Trikorythos och Proba-
linthos) till bostad för sig och sina följeslagare. Vidare skall Ion, hans
eller Apollos son med Kreusa, hafva blifvit Athenarnes krigshöfding i
kriget mot Eleusis samt, enligt några sägner, till och med deras öfver-
hufvud och ordnaren af deras samhällsskick 1).
På denna saga grundar K. O. Mäller sin åsigt om de Attiske Ho-
pleternes härkomst från en i Attika invandrad, i ordets trängre och
egentligare mening Hellenisk krigarestam, som först nedsatt sig i den
Marathoniska Tetrapolen och derifrån sedermera underkufvat hela At-
tika. Desse Helleniske invandrare — hvilkas förmenade höfding Xu-
thos egentligen är den Helleniske nationalguden Apollo sjelf, då Xu-
thos (= Xanthos) blott är ett Apollos binamn — äro, enligt Möller,
äfven de, som i Attika infört Apollo Patroos’ kult, hvilken till en bör-
jan blott mellan dem, Attikas ursprungliga Eupatrider, utgjort ett reli-
giöst och socialt föreningsband, påminnande dem om deras föregifna
härkomst från en gemensam gudomlig stamfader. Vidare ser Möller i
dem de egentlige Ionerne, hvilka ej få förblandas med Attikas och
Peloponnesens Pelasgiska urbefolkning, ehuru de, tillika med sitt på
eröfring och krigisk öfverlägsenhet grundade välde, äfven utbredde sitt
namn och, liksom sina stamförvandter, Dorierne, inympade det på den
underkufvade befolkningen ?). Ytterligare bevis för denna Ioniska kri-
gareadels Helleniska börd och nära stamförvandtskap med Dorierne sö-
ker Möller i Heraklesdyrkan i den Marathoniska Tetrapolen samt Dios-
kurernes cult i Aphidna, Dekeleia och andra orter i samma trakt, äf-
vensom iden vänskapsförbindelse, som enligt sagornas antydan af ål-
der skall hafva bestått mellan nämnda orters innevånare och de Pelo-
ponnesiske Dorierne 32). Afven ÅAgeus och hans son Theseus betraktas
!) Se Schömannrn, de comitiis Athen. s. 351 o. f. De skiljaktiga framställnin-
garna af denna saga hos Euripides (Ion), Strabo (VIII, ce. 7, 1), Pausan. (VIL oe.
1, 2), Apollodor. (I, c. 7, 3), jemförda sinsemellan och med de korta antydningarna
hos Herodot. (VIII, 44), gifva exempel på, hvilka talrika varistioner denna saga
undergått, och huru svårt, för att ej säga omöjligt, det är, att på benne grunde
en den Ioniska stammens historia
7) E. 0. Möller, Gesch. Hell. Stämme IT, 237 o. f.
3) A. st. II, 8. 56 och 440. Det bör härvid erinras, att Mäller betraktar Do-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
