Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ag
Bidrag till den Atheniensiska statsförfattningens historia. 19
bade del i den ampbiktionie, för hvilken Poseidonstemplet på Kalauria
var medelpunkt, och i hvilken staden Hermione representerade de Ar-
goliske Dryoperne !). Ty om vi erinra oss, att Dioskurerne ansågos
för de sjöfarandes skyddspatroner, så inses lätt, att Dryoperne såsom
en kring Greklands och Mindre Asiens kuster vida kringspridd, sjöfarts-
idkande folkstam säkerligen ej dröjt att tillegna sig denna cult; och
dessutom kan man, med särskildt hänseende till Hermione, dertill äft-
ven sluta af innevånarnes egen uppgift, att Tyndariderne skola hafva
öfvat sig i det der befintliga stadiet, hvars ålder bevittnas af den om-
ständighbeten, att på geographen Pausanias’ tid blott grundvalarna till
detsamma återstodo 2). Det är icke heller osannolikt, att staden Her-
mione sjelf blifvit uppkallad efter Helenas i fornsagan namnkunniga
dotter. Och månne vi ej i den utanför hamnstaden Thorikos på At-
tikas sydöstra kust belägna ön Helena finna ett spår, antydande den
väg, på hvilken Dioskurculten från Hermione invandrat i den Maratho-
niska Tetrapolen? Atminstone tillämpade man på denna ö de ord,
som Homer lägger i Paris’ (Alexanders) mund:
ovd’ öre os nQörov Auxeduluovos 85 sgareväs
[örn2eor] ågrragasg åv NovTORÖQOIS:s VEECOL
vgom d’iv Kearay bulygr geåorgqu xc sövi.
Man uppgaf nemligen, att denna klippiga ö förut hetat Kranae, men
sedermera erhållit namnet Helena till minne af Paris’ biläger derstädes
med Ledas mångbesjungna dotter 3).
Hvad som här blifvit aomärkt om Dioskurculten i Attika, torde
måhända äfven gälla om Heraklesdyrkan derstädes, hvars närmaste ut-
gångspunkt likaledes synes hafva varit den Marathoniska Tetrapolen.
Likväl är ganska ovisst när och på hvad väg den kommit dit, samt
hurovida de Argoliske Dryoperne dervid varit medlare, då de sednare
tvärtom synas hafva betraktat Herakles, åtminstone den af Dorerne
vördade heroen, såsom sin fiende. Men i alla händelser är det högst
sannolikt, att Heraklesculten först i en jemförelsevis ganska sen tid
vunnit allmännare utbredning i Attika. Plutarchos berättar nemligen
efter Philochoros, att Theseus, till erkänsla för sin räddning ur Aido-
nens" (Hades’) våld, skall åt sin befriare Herakles hafva invigt alla åt
honom sjelf anslagna helgedomar, med undantag af fyra +). Söka vi
tolka denna sagas mythiska språk, så är väl meningen ingen annan,
1) I denna amphiktionie deltog äfven Epidauros, om hvars förbindelse med den
Attiska Tetrapolen redan är orinradt.
3) Pausan. II, ce. 34, 10.
3) Strabo IX, ec. 1, 22.
4) Plat. Theseus 0. 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
