Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Ebreerbrefvets citater ur det Gamla Testamentet. 17
folket genom den Assyriska maktens inbrytande i det förlofvade lan-
det, så uttalar han derefter för sin del sin förtröstan till Herren
under den förestående nöden: Jag skall förtrösta på honom (Es.
8: 17), och varnar sedermera sina lärjungar för de förförelser och
faror, af hvilka de hotades, dervid yttrande bland annat: Si jag
och barnen, som Jehova gifvit mig, äro (genom våra namn och
vår ställning till hvarandra och till folket) till tecken och sinne-
bilder i Israel (i det vi typiskt förebilda framtida förhållanden och
tilldragelser), Es. 8: 18. (Jir Es. 7: 3, 10: 21, 8: 1, 3, 4.)
Dessa yttranden af Esaias anföras i Ebreerbrefvet för uppvisandet
deraf, att Christus med bänsyn till sin menskliga natur har ställt
sig på samma linia, som menniskor, och så att säga inträdt uti ett
familjeförhållande till sina trogna. På grund af det typiska förhål-
landet emellan Esaias och hans söner å den ena sidan samt Chri-
stus och hans lärjungar å den andra lägger nemligen författaren till
Ebreerbrefvet här anförda yttranden af Esaias i Jesu mun och låter
honom med hänsyn till sin ställning såsom menniska säga med pro-
feten: Jag skall förtrösta på honom, och med hänsyn till sitt för-
hållande till lärjungarne: Si jag och barnen, som Gud har gifvit
mig (Ebr. 2: 13). Något bevisande ligger väl egentligen icke i
dessa citater, men en betydelsefull analogi blir genom dem fram-
hållen.
Det Gamla Förbundet.
Då vi nu korteligen betraktat de personliga typer utur det G.
T., som anföras i Ebreerbrefvet, så öfvergå vi till betraktandet af
de 8. k. typi reales, dervid först fästande vår uppmärksamhet vid
den typiska betydelsen af det G. T. i allmänhet.
Såsom ett blott lägre förberedande stadium af den särskilda gu-
domliga uppenbarelsen, som icke kunde blifva af någon oafbruten
varaktighet, och såsom uti sig innefattande fröet och utgångspunkten
för ett nytt bättre förbund, som skulle utveckla sig ur det gamla,
är det gamla förbundet i allmänhet att uppfatta såsom en enda stor-
artad typ och förberedelse till det nya. Detta uttalas af författaren
till Ebreerbrefvet, då han säger, att lagen i allmänhet, uti hvilken
det gamla förbundet är innefattadt, har skuggan af det tillkom-
mande goda (Ebr. 10: 1). Särskilda synpunkter för uppfattandet
af det gamla förbundets typiska karakter blifva äfven framhållna.
1) Det gamla förbundet invigdes med blod. Det nya helgades och
invigdes med ännu bättre och dyrbarare blod och offer (Ebr. 9: 18
—23. Jfr ofvan om Moses). 2) Uti Ebr. 9: 1 heter det: Nu
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
