Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Johan den tredjes regering. 13
En punkt, som i den följande tiden blef af största vigt och
framkallade många strider mellan adeln, konungen och hertig Carl,
var den om adelns landbönders befrielse från vissa onera. Privi-
legierna stadga härom, att de ej skola betungas med skjutsresor och
gärder vidare än fjerde capitlet af konungabalken i landslagen det
föreskrifver. Men då konungen är på tåg eller resa böra så adelns
landbönder som skattebönder bidraga till hars fortkomst och under-
håll, dock så att två af adelns landbönder och fyra af dess torpare
deltaga i skjutsningen eller gärden lika med en skattebonde. Att
fortskaffa sändebud och brefdragare till och från konungen, dertill,
säger denne, skola såväl adelns landbönder som våra egna under-
såtar vara förpligtade att förhjelpa. För öfrigt skola adelns land-
bönder ej göra några skjutsresor utan betalning, likasom adelsmän
ej må tvinga någon af konungens och kronans undersåtar dertill.
Landbönderna befrias vidare från dagsverksskyldighet till konungens
slott och öfverflyttas i stället rättigheten att fordra sådana till de
adliga egendomsherrarne. Slutligen befrias de adelns landbönder,
som bo på mindre afstånd än en mil från sätesgården, från knekt-
utskrifning, utom då uppbåd att gå man ur huse utfärdas, hvarvid
det dock förbjudes adeln att på sina gårdar i krigstider hysa mera
folk, än som behöfves för gårdsbruket. Alla dessa föreskrifter om
lättnad för landbönderna och deraf följande så mycket större tunga
för skattebönderna hade uppvuxit ur den falska åsigten, att skatte-
bönderna betalade skatt till kronan på samma grund, som landbön-
derna betalade sina egendomsherrar afrad, och att kronan således
vore den rätte egaren till skattebondens jord. I privilegierna hade
de inkommit till följe af adelns supplik, som till och med i några
punkter gick längre, så att enligt den landbönderna skulle hafva
blifvit befriade äfven från skyldigheten att fortskaffa sändebud och
brefdragare, och de landbönder, som bodde på mindre afstånd än
en mil från sätesgården och i samma härad och socken, der denna
var belägen, ej ens skulle hafva bebhöft utgöra de gärder, som af
rikets råd och ständer blifvit nttryckligen bifallna. Riksråden i sina
anmärkningar till konungens första förslag till privilegier anhålla äf-
ven, ”att deras bönder måtte blifva fria från alla kungliga rättig-
heter, som äro konungs fordring, kungshästar, tingshästar o. dyl.,
efter”, tillade Hogenskild Bjelke, ”det allenast beviljades för en tid
rin Ryning på Färentuna härad dat. 8 Febr. 1592. Båda i Tidöö saml. i
riksark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
