Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 | A. G. Ahlqvist.
i Kalmarerecess”. Någon sådan obegränsad befrielse medgafs dock
ej, hvarom konungen sedermera gång på gång måste påminna adeln.
Vigtiga voro de förändringar Johan gjorde i afseende på rust-
tjensten, grundvalen för adelsståndet i Sverige. All adel skall i
krigstid för hvarje fyrahundra marker i årlig inkomst, utom den af
dess sätesgårdar, hålla en väl rustad man med bäst till tjenst inom
riket på egen bekostnad, men deremot blott under fjorton dagar
sörja för ryttarens underhåll vid tåg utom rikets gränser, efter hvil-
ken tid adeln och dess tjenare ega att åtnjuta samma sold, tjugu
marker i månaden, som konungens svenska ryttare. Adeln i Små-
land och Vestergötland behöfver under krig vid Finlands gränser,
likasom finska adeln vid nämnda provinsers, blott uppehålla sig fyra
månader på egen bekostnad, hvarefter konungen vill sörja för dess
uppehåll. Rustningspersedlarne värderas såsom i konung Eriks tid,
sju öre för ett spann säd o. s. v.; adeln eger att för sitt folk
köpa proviant af de allmänna gärderna, såsom Erik den fjortonde
hade föreskrifvit år 1567 !); under fredstider behöfver den blott un-
derhålla hälften så mycket folk, som då riket är i krig, men skall
visa, att den, om så behöfves, kan utgöra fullständig rustning.
Adelsman med mindre inkomst än fyrahundra marker om året un-
derhålle antingen varaktig häst och karl, såsom annan adelsman,
eller sälje sitt gods till nästa frände, men miste ej derföre sköld
och vapen, utan behålle dem sedan som tillförne. Förvärfvar
han sig åter så mycket gods, som behöfves för att underhålla häst
och karl, inträde han åter i sitt förra frälse, och ege derjemte att
återlösa de gods, som han förut bortsålt. — Redan i skriften om
konung Eriks afsättande, som utfärdades i Januari 1569, påstås,
att Erik genom sitt hotande uppträdande tvingat adeln att i Upp-
sala, 1562, antaga den stadga om rusttjensten, som gällde under
de återstående åren af hans regering, — ett påstående, som är så
mycket mindre sannolikt, som bestämmelserna i denna stadga tro-
ligtvis gjordes med afseende å den vid samma tillfälle beviljade sä-
terifriheten. Ridderskapet och adelns supplik innehåller rörande denna
sak blott, att 1562 års taxering och constitution faller dem besvär-
lig, och att de, i synnerhet för fredstider, hoppas på lättnad. I
riksrådens anmärkningar till konungens förslag förekomma deremot
de särskilda bestämmelserna sådana som de sedermera i de stad-
fästade privilegierna inflöto, med undantag af stadgandet om fortfa-
rande adelskap för den, som för fattigdom ej kunde fullgöra rust-
1) Jfr Löfberg a. st as 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
