Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 A. G. Ahlqvist.
komster, hvarvid de dock hade att tillse, att allmogen erhöll lag
och rätt och att det blef handladt med deras undersåtar såsom med
kronans. Appellationsordningen skulle vara: från häradshöfdingen
till grefven eller friherren, från dessa till riksens råd, derifrån till
konungen. För majestätsbrott, edsöresbrott, kätteri, mord, enkelt
och dubbelt hor egde ej länsinnehafvarne att taga böter, om ej ko-
nungen benådat brottslingen. Grefvarne Brahe och Sture erhöllo
tionden af största delen af sina grefskap, med undantag af den del
deraf, som var afsedd till presterskapets underhåll. Grefvar och
friherrar egde ej pålägga sina undersåtar större skatter och gärder
än dem, som kronobönderna buro, men hade rättighet att fordra
deras biträde vid gårdars, slotts och städers underhåll; grefve Per
Brahe fick särskildt tillåtelse att bygga en köpstad på Visingsö.
Rusttjensten skulle grefvar och friherrar utgöra såsom den öfriga
adeln, en häst och karl för fyra hundra mark i inkomst så af arf-
gods som län, sätesgårdar oberäknade; i fredstid hälften mindre.
Guld-, silfver- och kopparberg, som kunde påfinnas i grefve- och
friherrelänen , förbehöll konungen sig, men jern- och blygrufvor egde
läntagarne att sjelfva bearbeta mot skyldighet att för hvarje sju-
hundra mark i sin inkomst uppsätta en rustad häst och karl. Att
upprätta mynt i grefve- eller friherredömen förbjudes 1). — Till slut
förklarar konungen, att läntagarne skulle få bebålla de gifna länen
med alla herrligheter till ärftlig och evig possession och egendom,
: och befaller innevånarne i länen att näst den trohet, hörsamhet och
lydnad, som de voro konungen på Sveriges kronas vägnar skyldige,
erkänna de utnämnde grefvarne och friberrarne för sina rätta herrar,
och till dem erlägga årliga utskylder och allt annat, som de förat
till konungen på kronans vägnar utgjort.
Emot flera af dessa föreskrifter uppsatte grefvarne anmärknin-
gar, på hvilka konungen vid utfärdandet af grefvebrefven ej tyckes
hafva gjort mycket afseende, men som likväl äro märkvärdiga, ty
de visa, att grefvarne hade väntat sig ännu större förmoner än
dem, som konung Johan beviljade?2). De begärde nämligen, att alla
!) Dessa förbud voro under Eriks tid ännu strängare. Det heter näm-
ligen i Gustaf Johanssons ofv. anf. förbindelse: ”Att vprätte någedt mynth
skall iach och mine effther:de mich inthet med befathe, Alle bärgwerck,
som kunne finnes anthen på thet, som mich aff Cronen är effterlatidh, eller
på mitt Arf och ägidt skall tillhöre och komme vnder Cronen”. . .
2) Grefvarnes anmärkningar hafva till öfverskrift: ”Effter thett Kong:e
Ma:tt wår allernådigste Herre aff synnerlich gunst then Greffwe Constitution
wäl och nådigst författet huifwer, therföre wij som wtbj thet ståndh äbre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
