Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3u A. G. Ahlqvist.
gade för att hafva undandolt riksens handlingar (Kalmare artiklar),
försvarade sig med påståendet, att män af låg härkomst, för sina
personers ringhets skuld, ej borde hafva tillgång till dessa 1). — Det
var ej blott i förhållande till de lågättade som aristokratien iakttog
sin värdighet; om lifvet i ett hof kände och uttalade den, ”att det
var ett lysande elände; man måste lida oförrätter och likväl visa
sig tacksam” 2). — Då adeln hyste sådana grundsatser, är det lätt
att tänka sig det missuöje, med hvilket den såg konungens ofrälse
sekreterares inflytande på regeringen. Att desse voro föraktlige lyck-
sökare är visserligen sannolikt nog och till en del äfven bevisligt,
men möjligt är det ock, att högadeln, som i allmänhet ej sparade
på beskyllningar, genom förtal ej litet bidragit att göra deras minne
förhatligt. Då det gällde att bevaka sina fördelar visade likväl äf-
ven de förnämste inom aristokratien dem en nedlåtande artighet, och
det så väl före som efter 1589 års kris 3). De då i onåd fallna
riksråden trodde dock , hvilket väl äfven var händelsen, att konungens
sekreterare bidragit till att framkalla denna, och i den förskrifoing,
som aftvangs riksråden efter deras hemkomst från Rewal 1589,
måste de lofva, ”att inga, inan råds eller utan, äldre eller yngre, af
088 skola blifva vanärade eller föraktade, der vi ock sjelfve måga
uti all måtto af en och annan blifva obeskyllde” 4), — uttryck som,
enligt hvad vi längre fram skola visa, afsågo Clas Fleming och
sekreterarne. Dessas uppförande hade emellertid hos högadeln väckt
både fruktan och hat, bhvarföre den äfven sedermera af Sigismund
begärde, att endast adelsmän skulle användas i konungens kansli,
likasom det bekanta uttrycket, ”att vanbördingar ej skulle dragas
adeln öfver hufvudet, som först finnes begagnadt i Kalmarerecess,
återupptogs af en bland Johans rådsherrar 5).
1)... ”ab ijs abarceantur alij humiliori loco nati pro personarum vili-
tate”. — Ett fragment af en försvarsskrift för de 1589 anklagade riksråden,
å a st. "
2) I sin Oeconomia uppställer gr. P. Brahe denna sats: Auliea vita est
splendida miseria. Quidam qusmesitus, quomodo tam diu in aula vixisset, re-
spondit: Injurias accipiendo, et insuper gratias agendo; s. 34.
3) Se & ex. De la Gard. Arch. IV: 205—218. — Dylika bref finnas äf-
ven i riksark. fr. P. Brahe t. Rasmus Ludvigsson.
4) Originalet bl. ”Acta ang. d. mell. k. Joh. o. hert Carl uppvuxna tvi-
stigheten ete” i riksark,
3) Hog. Bjelke i sitt sammandrag af ”postulata nobilium” (7 Dec. 1593):
(konungen skall) ”icke sättie i så måtto them någre Uthlänninger eller vån-
byrdinger öffver huffvudet” De la Gard. Arch. IV: 104.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
