Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Johan den tredjes regering. 35
Den beskyllning, som oftast gjordes de 1589 i onåd’ fallna
medlemmarne af aristokratien, var, att de skulle hafva haft för plan
att upphäfva arfsrätten för Gustaf Vasas hus. Redan Messenius,
den äldste svenske historieforskare, som behandlat denna tid, om-
talar planen såsom oviss !), och nomera är det så mycket omöjli-
gare att komma till något säkert resultat i denna fråga, som det
är sannolikt, att de anklagade sökt förstöra alla de handlingar;
som kunde tjena till bevis för den gjorda anklagelsen 2). På ett
och annat ställe framskymta dock tecken, som åtminstone kunna
tydas såsom missnöje hos aristokratien mot arfföreningen, äfvensom
konungens till följe deraf småningom tillväxande farhågor; båda för-
tjena att noggrant betraktas.
Enligt arfföreningen i Vesterås blef kronan ärftlig inom Gustaf
Vasas hus både till belöning för dennes förtjenster om riket, och
på det att den förra oenigheten vid konungavalen måtte upphöra;
under den följande tiden tyckes man deremot blott hafva fästat sig
vid det förra skälet. Denna tanke låg en annan nära: att adeln,
på hvilkens bekostnad denna belöning egentligen blifvit gifven, kunde
med rätta fordra huru stora fördelar som helst till gengåfva, och,
om den såge arfsrätten missbrukas, återtaga den. Det var ej af
slump, utan till följe af en fordran af Hogenskild Bjelke, som riks-
råden i sina anmärkningar till konungens första förslag till adels-
privilegier begärde, att det måtte i dessa omtalas, huru adeln tro-
get hulpit till att den ärftliga rättigheten till Sveriges krona blifvit
allena konung Gustafs manliga arfvingar tilldelad, och att Johan
derföre nu, i motsats till Erik, som derföre varit fast otacksam,
icke ville eller kunde underlåta att betänka ridderskapet och adeln
med friheter och privilegier. De nu öfver Erik, likasom de seder-
mera öfver Johan, uppstämda klagovisorna, voro dock, såvidt de
angingo arfsrätten, obefogade, ty hade nämnde konungar af adeln
erhållit ärftlig rätt, gåfvo de å sin sida äfven denna sådan tillbaka,
den förre genom de ärftliga länen, den sednare genom stadgandet
om ärftligt adelskap äfven för dem, som ej kunde fullgöra rust-
!) ”Postea (senatores) sunt accusati, ut . . perente mortuo Principem
Sigismundum regno excluderent . . Eam tamen conjecturam, quam ipsius
assertores ex quadam Erici Sparrii ad Comitem Petrum Epistola, sicut etiam
aliis non paucis constare argumentis asseverant; Ego nec improbans nec
approbans, hoc duntaxat affirmo, quod omnibus constet, nempe Sturios et
herum: cognatos . . . identidem suspectos fuisse”. Soondia illustrata VII: 86.
2)’ A. Fryteft: Berättelser ur Swenska Historien IV: 118. — Vi åter-
komma till denna fråga vid framställningen af konungamötet i Rewal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
