Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 A. G. Ahlqvist.
tjensten. — I de länder, med hvilka Sverige vid denna tid stod i
den lifligaste förbindelsen, lefde ännu aristokratien med oförsvagade
krafter; i Danmark, hvarifrån den Svenska adeln hemtade flera af
sina förhoppningar och anspråk !); i Tyskland, der den ernått en
nästan suverän makt, som säkerligen uppväckte lika stor lystnad
hos Johans samtida bland adeln, som sedermera hos Christinas; i
Polen, der likväl vid denna tid lågadeln började ernå ett inflytande,
som väckte de svenska rådsherrarnes leda 2). Under sådana för-
hållanden, och då adeln både kände och uttalade, att Gud tog ko-
nung Gustaf af ”en blott adelsman” och brukade honom till ett
medel att fördrifva konung Christian, vore det ej besynnerligt, om
högadeln hyste åsigter sådana som den, ”att ett valrike kunde vara
så godt som ett arfrike”, hvilken Erik Sparre nästan erkänner hafva
blifvit uttalad af medlemmar bland adeln 8). Tyckte nu denna, att
det kunde vara likgiltigt för riket, om det erhölle konung genom
val eller genom arfsrätt, och att det endast var en skyldig tack-
samhet mot Gustaf Vasa, som gjorde det senare alternativet värdt
att föredragas, så förtjena några uttryck af Erik Sparre uppmärk-
samhet. Efter att bafva omtalat hertig Carls hat mot de i onåd
fallna riksråden, säger han nämligen: annan lön och tacksägelse
hade man förtjent och förmodat för den arfsrättighet, som våra för-
äldrar så godvilligt inrymde, och annat hade blifvit lofvadt af Gu-
staf och Erik, och likväl ”lät den ene alldeles mörda af sina nästa
och förnämsta, den andre tog sig och någre att förfölja" +). —
Om högadeln också hyste lifligt missnöje mot arfföreningen, torde
!) Anjou a. st. III: 4.
2) Jfr Leop. Ranke: Die römischen Päpste, ihre Kircbe und ihr Staat im
sechszehnten und siebzehnten Jahrhundert, II: 393. — Uti ”Rådslag vdaf
Sweriges Rådh, som haffwe beledsagedh K. M:tt till Påland vdaff Swerige
och till sin kongelige Chröning vdj Crakow” (dat d. 8 Febr. 1588), som är
undertecknadt af Gust. Baner och Th. Bjelke ”sampt på the andres wegne,
szom förreste ehre”, heter det bland annat: ”Item meden vdj denne Rege-
ringen den menige Adels wilie och samtycke myckid geller vdj ded, som
till Konungens och Chronenes behoof kan begeres, så att åfte en Näsevijs
ordgiutere eller Mundkaee kan mykid gått I eå måtte förhindre”, derföre
borde kon. genom beviljade förmoner söka vinna några af dem, som hade
det största inflytandet bland den lägre adeln. — BL Rådslag i K. Johan
d. ILs tid.
3) En försvarsskrift af de ankl. riksråden (1590) bl. ”Acta ang. den mell.
E. Johan och Hert. Carl uppvuxna tvistigheten ete.” — Geijer, a. st. Il: 288.
1) ”Acta rör. d. mell. k. Joh. o. hert. C. uppvuxna tvistigheten ete.” Con-
vol. ”Expeditio Argonantica”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
