Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under ’Joban den tredjes regering. 37
man dock kunna påstå, att någon verklig plan att omstörta den al-
drig blifvit uppgjord. Tillräckligt många omständigheter, som kunde
tydas derbän, funnos dock för att uppväcka den rädde Johans far-
hågor och misstankar.
De grunder, hvarpå konung Johan stödde sin rätt till kronan,
voro ej blott hvarandra olika, utan upphäfde nästan den ena der
andra. Å ena sidan hade han nämligen arfsrätt, men helgden af
en sådan rätt hade han sjelf kränkt genom upproret mot Erik, hvars
son han dessutom vid sin befrielse ur fängelset erkänt för Sveriges
laglige arfvinge. Å andra sidan hade han ernått kronan genom ett
utbrott af missnöje hos adeln, hvilket naturligtvis var en dålig bör-
jan för en dynasti af legitima konungar. På samma sätt kunde
missnöje mot Johan utbrista till den fångne Eriks och hans sons
eller hertig Carls fördel. Johans farhågor för en sådan omhvälf-
ning måste ökas af adelns verkliga eller förmodade missnöje med
1544 års arfförening. Derföre spårar man ock genom hela Johans
regering ett oupphörligt begär att få denna ytterligare stadfästad,
hvarföre ock i många handlingar, som för öfrigt berörde helt andra
angelägenheter, försäkringar om Sigismunds succession inflickades 2).
Redan 1571 voro dessa farhägor hos konungen så starka, att han
till Polen öfversände den äfven då utfärdade stadfästelsen på Si-
gismunds rätt till kronan efter Johans död ”till bättre, säkrare och
vissare förvaring” 2). År 1576 begärde konungen ånyo, att riks-
råden, adeln och de andra ständerna måtte åter med bref och si-
gill stadfästa successionen för hertig Sigismund, isynnerhet som ”han
esomoftast hörde och sporde sällsamt tal och rykte utspridas”. Riks-
råden svarade, ej utan otålighet, ”att eburu de väl visste, att hög-
bemälte kongl. majestät tviflar på de personer, som redan hafva
gjort ed och löfte både mundtligen och skriftligen, dervid de alle-
samman erkänna sig vara pligtige”, sådant ändock må ske för den
yngre adelns skuld, som ännu icke aflagt någon sådan ed” 3). —
I den stadga om kungliga och furstliga rättigheter, som utfärdades
i Stockholm 1582, nämnes det såsom ett hufvudskäl till dessas
närmare bestämmande, att konungen ville, att arfföreningen skulle
blifva långvarig både för det kungliga och det furstliga huset, och
att allt det, som kunde lända henne till förfång genom uppväckt
missförstånd mellan de båda husen, skulle förekommas och rödjas ur -
!) Se t. ex. Stjernman a. st. I: 322, 8328, 346, 360.
2) Sven Elofssons Paralipomena, tr. i Handl. rör. Skand, Hist XII; 185,
3) Ur det ofvan anförda rådslaget i Stockholm 1576,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
