Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Johan den tredjes regering. 65
menade Johan den nu trettioåriga enkan efter Carl den 9:de, HEli-
sabeth af Österrike — vore väl eljest behaglig, men ett giftermål
med henne skulle medföra stora kostnader och svårigheter för reli-
gionen; i Tyskland åter fanns det blott unga fränkor eller ringa
grefvedöttrar. Derföre valde han den ”ädla, välborna och högdyg-
desamma jungfrun Gunnel Bjelke”, hvilken han kände både till dygd,
seder, later och sinne, hvilkens dägelighet han sjelf sett, ”och
tarfvade i den staden icke tro några målare, som undertiden icke
alltid så kunna eller vilja afmåla alla lineamenter”. Många skäl
talade för ett sådant inländskt giftermål, bland andra, att konungen
”tänkte således göra Sveriges rikes adel ära och upphöjelse” 1). Men
just detta var det, som ingaf hertig Carl och hans systrar så stort
missnöje med konungens val; de senare sågo deruti ej blott en ära
för adeln, utan älven en förnedring för konungahuset, den förre hade
dessutom nog många orsaker att frukta adelns makt. Redan om
hösten 1584, då Pontus de la Gardie omnämnde för hertig Carl
konungens tillämnade giftermål, yttrade denne sin önskan, att han
i stället måtte förmäla sig med någon utländsk furstinna, och i sva-
ret på konungens bjudningsbref till sitt bröllop sade han sig hafva
unpat och önskat sin broder ett ”högre och förnämligare giftermål”.
Konungens systrar uttalade sig ännu skarpare; grefvinnan af Ost-
Friesland, som, enligt Johans uttryck, ”mest nyttjade sin mun och
bjebbade härom”, påstod till och med, att ”djefvulen slitit många
par skor sönder, innan svenska drottningen kommit till sin slutliga
höghet” 2). — Det var klart, att saken måste gifva ny näring åt
den om sin värdighet och sjelfständighet så ömtålige konungens ovilja
mot hertig Carl, hvarföre ock prinsessan Anna bad sin farbroders
gemål förmå sin man att infinna sig vid det blifvande bröllopet,
”på det att icke broderlig kärlig tillförsigt, kärlek, sämja och en-
drägt måtte förkolna”. Dessa böner blefvo fruktlösa; hertigen ur-
säktade sin och sin gemåls frånvaro med den korta tiden, som ej
tillät dem att på ett värdigt sätt utrusta sig till det kungliga bröl-
lopet; sedermera äfven med den opassande inbjudningen till detta3).
Afslaget förmådde naturligtvis icke blott den stolta Bjelkeslägten att
!) ”Någre saker och ärender til minnes skrifvedh, ssom meg aff K. M.
alles Wår Nådigeste herre och Konung ähre befalthe ath förhandle . . .
Actum Söderköping den 30 December Anno 1584", undert. af Hans Eriks-
son Krank, — bl. Rådsl. i K. Joh. II:s tid.
2) Kon. Carl d. IX:s Rim-Chrönika sidd. 179, 183, 192.
3) A. st. 183, 185. — H. Carl till riksråden i hans reg. f. d. 14
Mars 1585. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
