Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Evangeliskt-Lutberska Skriftermålet. 43
för presten, och tillåtligheten af bikt för lekmän blifvit ju längre
desto mera förnekad, står det i theorien allmänt fast, att för er-
hållande af syndaförlåtelse måste de speciella synderna för presten
bekännas och uppräknas. På fjerde Lateransynoden år 1215 blef
derefter läran om biktens nödvändighet kyrkligt sanctionerad och
förpligtelsen för hvarje katholsk kristen att åtminstone en gång om
året fullständigt bikta lagligen fastställd. Mötets 21 canon stad-
gar: ”ÖOrmnis utriusque sexus /fidelis, postquam ad annos discretio-
nis pervenerit, omnia sua solus peccata confiteatur fideliter, saltem
semel in anno, proprio sacerdoti, et injunctam sibi poenitentiam stu-
deat pro viribus adimplere, suscipiens reverenter ad minus in
Pascha eucharistie sacramentum; nisi forte de consilio proprii sa-
cerdotis ob aliquam rationabilem causam ad tempus ab ejus per-
ceptione duxerit abstinendum; alioquin et vivens ab ingressu eccle-
cie arceatur, et moriens christiana careat sepultura. Si quis autem
alieno sacerdoti volnerit justa de causa sua confiteri peccata, licen-
tiam prius postulet et obtineat a proprio sacerdote, cum aliter ille
ipse non possit solvere vel ligare. Sacerdos autem sit discretus et
cautus, et more periti medici superinfundat vinum et oleum vulne-
ribus sauciati, diligenter inquirens et peccatoris circumstantias et
peccati, per quas prudenter intelligat, quale illi consilium debeat
exhibere, et cujusmodi remedium adhibere, diversis experimentis
utendo ad sanandum egrotum"!).
Afven absolutionsbegreppet utbildades genom Skolastikerna.
Man hade hittills vanligen bestämt absolutionen såsom bestående
deruti, att presten genom sin förbön utverkade förlåtelse för synden.
Genom skriften ”De vera et falsa poenitentia” hade begreppet så
till vida ändrats, att absolutionen sades vara ett prestens hand-
lande i Guds stad och ställe med syndaren, så att Gud bekänner
sig till hvad presten gör och låter. Detta ville icke Petrus Lom-
bardus till fullo bejaka. Då syndaren redan för ångerns skull, om
blott åstundan till bikt finnes i hjertat, undfår förlåtelse af Gud, så
kan icke absolutionen, säger Lombardus, betyda någonting mera,
än att presten tillkännagifver eller förklarar såsom löst, hvad Gud
redan har löst. ”Hoc sane dicere ac sentire possumus, quod solus
Deus dimittit peccata et retinet; et tamen ecclesie contulit pote-
statem ligandi et solvendi. Sed aliter ipse solvit vel ligat, aliter
ececlesia. Ipse enim per se tantum dimittit peccatum, quia et ani-
mam mundat ab interiori macula, et a debito &eterne mortis solvit.
!) Mansi, XXI, 1007, 1008.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
