Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Gustaf Leopold Colliader.
IV.
Lutherska Kyrkans Låra om Skriftermålet.
För att rätt lära om en kristens bättring, var vår kyrka allra-
främst i behof af ett skriftenligt begrepp om synden. Den Romer-
ska kyrkans antagande, att menniskans naturliga krafter äro oska-
dade och oförderfvade, måste ju med nödvändighet föra med sig en
ytlig och allenast till verksynderna sig sträckande bot. ”Impossi-
bile fuit” — säger doctor Luther i Schmalkaldiska artiklarna —
”Pontificios recte docere de poenitentia, cum verum peccatum non
recte agnoverint. Nam, ut supra ostensum est, de peccato originali
non recte sentiunt, quia ajunt, naturales vires hominis mansisse omni-
no inlegras et incorruptas, et rationem recte posse docere ac vo-
luntatem posse ea, que docentur, prestare, et Deum certo donare
suam gratiam, cum homo tantum facit, quantum in se est, secun-
dum liberum suum arbitrium. Ex hoc dogmate sequitur, tantum ob
actualia peccata agendam esse poenitentiam, ut sunt, male cogitatio-
nes, quibus homo obtemperat (concupiscentia enim, vitiosi affectus,
inclinatio, libido et affectio prava secundum illos non sunt peccata)
sermones mali, mala opera, que voluntas libera omittere potuisset”!).
I den Romerska läran hette det vidare, att endast dödssynderna,
såsom medförande evig fördömelse, kräfva den fullständiga boten af
ånger, bikt för presten, absolution och satisfaction; för de förlåtli-
ga synderna deremot kan en menniska på egen hand genom satis-
factioner till fullo godtgöra. Här var således en åtminstone sken-
bart ytterlig stränghet emot det ena slaget af synder parad med
en öfverdrifven efterlåtenhet med afseende på det andra slaget. På
ett träffande sätt har Chemnitz blottat dessa svaga punkter i den
påfviska läran, då han säger: ”Est observandum, quod tantum mor-
talia peccata confitenda esse docent; eo, quod ad remissionem ve-
nialium non opus sit absolutione, sed aliis remediis possint expiari.
Ubi observabit lector, Pontificios, qui enumerationem omnium fla-
gitant, maximam partem eorum, que coram Deo vere sunt peccata,
a confessione et absolutione excludere. Primo enim interiorem im-
munditiem et malum habitans in carne, nisi consensu et opere im-
pleantur, non volunt comprehendi in confessione, quia malam con-
!) Libri Symb. Vol. I, pag. 321.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
