Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Ervangeliskt-Lutherska Skriftermålet. 87
än flera skriftebarn. Den tillförene så maktpåliggande pröfningen,
hvarigenom skulle utrönas, om skriftefadren borde lösa eller binda
sitt skriftebarn, bortföll derföre helt och hället. Endasti den hän-
delse, att skriftefadren på annan väg hade sig bekant, att skrifte-
barnet lefde i herrskande synder, kunde det understundom komma
till en förvägran af aflösning och tillträde till nattvardsbordet. Men
i allmänhet hade bindenyckeln råkat i förgätenhet. Med ett ord,
det stannade, såsom redan är nämndt, vid ett framsägande af en
biktformel och en derpå af presten meddelad ovilkorlig aflösning.
Och då församlingarna sågo, att lösenyckeln så utan all åtskillnad
handhades, och att personer, hvilkas dagliga lif icke visade någon
omvändelse eller bättring, likafullt aflöstes, så kunde icke annat
ske, än att hos menigheten den tanken inrotade sig, att redan det
yttre bruket af skriftermål och Nattvard medförde syndernas förlå-
telse. Derföre voro också denna tids klagoljud, att biktstolen ”in-
vaggar folket i säkerhet och förhärdar detsamma”, att folket ”be-
går afguderi med biktstolen” m. m., till fullo befogade och i sin
rätt!).
De nämnda stora bristerna hade redan länge djupt oroat from-
ma kristliga sinnen. Redan J. Arndt och J. Gerhard omtala för-
fallet i skriftermålet, men de uppmana icke till nya former, utan
till återupptagande af den gamla riktiga ordningen. Den liflige
Heinrich Mäller visar i kraftiga ordalag, att folket har af biktsto-
len gjort en afgud. Ludvig von Seckendorf/ i sin ”Christenstaat”
gisslar skarpt den stora vårdslösheten, som gjorde sig gällande vid
skriftermålet; men han afråder från att afskaffa den heliga hand-
lingen; ban yrkar fastmera, att man måtte aterupptaga den ur-
sprungliga pröfningen, och, för att denna må kunna rätt omsorgs-
fallt företagas, förordar han anställande af skriftermål äfven utom
i förbindelse med Nattvarden ?). Lika angelägen och bestämd för
att uppehålla den gamla ordningen var deremot icke Spener. I
sitt inre djupt gripen af sorg öfver det förderf, som vidhängde
skriftermålet, var dock Spener icke egentligen någon fiende till den
ersprungliga Lutherska uppfattningen och anordningen af ifrågava-
rande handling. Han erkänner, att aflösningen är en gudomlig in-
stiftelse, och att den eger en exhibitiv eller collativ betydelse; han
erkänner äfven, att hela skriftermålshandlingen är en välment in-
!) Jfr Kliefoth, sidd. 421—425.
2) Jfr dersammastädes, sid. 429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
