Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Fredrik Gihl
och allt hvad oss tillhörer. Sådan bön, lof, tacksägelse och sjelfoffer
(Selbstopfer) skola vi icke sjelfva bära fram, utan lägga det på Chri-
stum och låta honom såsom vår prest frambära det. Det är icke vi,
som offra sakramentet, utan vi gifva genom våra böner Christus orsak
att i himlen sjelf offra sig och oss med sig. Icke vi offra Christum,
utan Christus offrar oss!). Af det anförda framgår, att Luther med
afseende på uppfattningen af nattvarden såsom offer återgått till den
gamla kyrkans åskådningssätt. Han betraktade derföre den Romerska
kyrkans uppfattning af densamma, enligt hvilken den ansågs såsom ett
förtjenstfullt åt Gud framburet offer, såsom den största förargelse.
Icke menskligt frambärande, icke menskligt offer är det, som utgör
messans väsende, säger han, utan här, likasom alltid, när menniskan
skall mottaga något af Gud, måste det gå så till, att icke menniskan
tager första steget, utan Gud måste oberoende af allt menniskans sö-
kande förekomma henne med sitt ord. Detta Guds ord är det första, och
härpå måste alla menniskans gerningar, ord och tankar byggas, och
detta ord måste hon med tacksamhet upptaga samt derpå bjertligt för-
trösta. Vid nattvardens instiftelse har icke heller Christus framburit
sig sjelf till ett offer, utan har för hvar och en af lärjungarne framlagt
sitt testamente och framräckt tecknet dertill. Icke ett frambärande till
Gud, utan ett framräckande å Guds sida åt menniskan utgör messans
väsende. I de ord, hvarmed Christus instiftade messan, ligger hennes
väsende. Det är dessa orden: Tager och äter; detta är min lekamen,
som för eder utgifven varder. Tager och dricker häraf alle; detta är
det nya och eviga testamentets kalk i mitt blod, som för eder och för
många utgjutet varder till syndernas förlåtelse. Med dessa ord gifver
Christus oss ett nytt, evigt och oförgängligt testamente, hvaruti den
döende förordnar om allt, hvad han eger. Han har härmed likasom
sagt: ”Se, du fördömde syndare, af idel nåd lofvar jag dig förlåtelse
för alla dina synder och evigt lif, utan att du ännu förtjent något,
och på det du må vara fullkomligt förvissad derom, skall jag, genom
min död görande löftet oryggligt, utgifva min lekamen och utgjuta mitt
blod och efterlemna båda dig till ett tecken och till ett minne af detta
löfte.” Likasom man brukar förfara vid verldsliga testamenten, att
man nemligen icke endast skriftligen uppsätter dem, utan äfven dervid
fäster ett insegel, så har äfven Christus förfarit vid detta testamente,
i det han till orden bifogat ett det kraftigaste och ädlaste insegel, nem-
ligen sin egen sanna lekamen och sitt eget sanna blod under bröd och
vin. Så har äfven God vid alla sina nådelöften vanligen jemte ordet
!) Luthers Schriften XIX. 58, 1284 ff,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
