Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Fredrik Gibl.
tade denna förlåtelse såsom den egentliga och hufvudsakliga frakten
af detsamma.
Sedan vi nu redogjort för Luthers uppfattning af nattvardens vä-
sende och nytta, skola vi sysselsätta oss med några hithörande special-
frågor. Vi veta af det föregående, att Romerska kyrkan låter brödets
och vinets förvandling till Christi lekamen och blod inträda i och med
konsekrationen. Jemte det nu Luther förnekade sjelfva förvandlingen,
så nekade han äfven Christi lekamens och blods närvaro i elementerna
före utdelandet och anammandet. Just till att utdelas och anammas
har Christus förordnat nattvardselementerna, menar han. ”Icke för att
förvaras och bäras omkring i processioner, utan för att ätas och dric-
kas är sakramentet gifvet.” Då således elementernas utdelande och an-
nammande af Luther icke ansågs såsom någonting mindre vigtigt, utan
tvärtom såsom nödvändigt och af Christus anbefalldt, så följde deraf
först och främst, att endast närvarande personer kunde betraktas så-
som kommunikanter. Vidare var det naturligt, att ett yttre tillbed-
jande af den konsekrerade hostian icke kunde af honom gillas. Luther
erkänner väl, att ett inre, andligt tillbedjande må ega rum i sakra-
mentet, men detta skall vara frivilligt och icke framtvingadt af något
lagbud. ”Likasom Christus kom på jorden i köttet icke för att till-
bedjas, utan för att tjena oss, så är han icke heller i sakramentet och
i de troendes hjertan närvarande derföre, att han der vill tillbedjas,
utan han vill der handla med och hjelpa oss” 1). -— Angående kalkens
borttagande från lekmännen äro Luthers yttranden å ena sidau temligen
frisinnade, enär han medgifver, att Christus äfven under en gestalt
vore närvarande. Det lönar föga mödan, säger han, att tvista om de
båda gestalterna, då öfverbufvud ordet är vigtigare än tecknen ?). Men
å andra sidan betraktar han åtnjutandet under båda gestalterna icke
såsom någonting indifferent, utan tvärtom såsom grundadt på Christi
instiftelse och befallning. ”Evangelisterna öfverensstämma derunti, att
Christus gifvit alla sina lärjungar hela sakramentet. Enligt Mattheus
har Christus icke om brödet sagt: ”äter häraf alle”, utan om kalken:
”dricker häraf alle.” Marcus säger icke: ”de hafva alla ätit”, utan:
”de hafva alla druckit deraf.” Båda foga sålunda ordet alla till kal-
ken och icke till brödet, likasom skulle den helige Ande hafva förat-
sett denna efteråt uppkomna söndring, som förbjuder några kalkens
åtnjutande, hvilket Christus likväl ville hafva gemensamt för alla.” Sa-
kramentet i sin helhet tyckes honom borttaget genom borttagandet af
en del, alldenstund bröd och vin utgöra ett sakrament. Hvarföre, sä-
!) Luthers Schriften XIX, 1612 ff, 3) Derst, 1298,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
