Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers Nabivardslära. 27
sålonda för Carletadt hufvudsakligen ett firande af Christi offerdöds
åminnelse !).
Hvad Zwingli beträffar, så hade hans religiösa lif och hans dog-
matiska system icke, såsom förhållandet var med Luther, utvecklat sig
ur Christendomens innersta centrum, tron, utan från dess periferi, veten-
skapen. Hans hufvudsakliga bemödande gick ut på att i kyrkans lära
och hela väsende kunna se det rätta och förnuftiga, och derföre afsön-
drade han derifrån allt, som han icke kunde erkänna såsom sådant.
För honom, likasom för Carlstadt, hade det yttre i religionen genom
missbruk blifvit förhatligt, och derföre ville han, i motsats till den ma-
giska riktningen och opus operatum i den Romerska kyrkan, lösa reli-
bonen från all förbindelse med det yttre, synliga och kroppsliga. Då
Gud vill frälsa menniskan, så behöfver han icke, menar Zwingli, an-
vända kreaturliga och sakramenterliga media, utan han verkar hennes
frälsning omedelbart. Sakramenterna äro derföre inga nådemedel. De
äro endast yttre tecken, genom hvilkas tillegnande den Christne å ena
sidan förpligtar sig till något, å andra sidan mottager en borgen för
en honom erbjuden salighetsförmon. Denna beteckna de, men meddela
den icke. Konseqvent använder han detta allmänna sakramentsbegrepp
på nattvarden, då han säger: ”Messan är icke ett offer, utan en åmin-
nelse och en försäkran om det offer och den återlösning, som Christus
åt oss beredt.” Brödet och vinet betraktar han såsom tecken till Christi
för oss utgifna lekamen och blod, såsom en erinring och ett åskådlig-
görande af de beneficia, som ban genom sitt lidande och sin död åt
oss förvärfvat. Just detta, beneficia Christi, syndaförlåtelsen, är för
honom det väsendtliga, det objektiva i nattvarden. Derföre är organet
för dess emottagande intet annat än tron och emottagandets modus en
akt af den menskliga anden, ett andeligt åtnjutande af Christi lekamen
och blod d. ä. ett troende betraktande och tillegnande af det, som åter-
lösaren åt oss förvärfvat. Christi lekamens närvaro i nattvarden är
följaktligen icke substantiel, icke real; den är visserligen närvarande
fidei contemplatione, men icke per essentiam et realiter. Zwingli kom
sålunda till samma resultat som Carlstadt eller att nattvarden icke är
något annat än ett åminnelsefirande af Christi återlösningslidande ?).
Huro nära Luther varit att komma till samma resultat, hafva vi
i det föregående anmärkt. Men nu, då han såg denna nattvardslära
!) Köstlin, Lutbers Theologie II: 69 ff.; Andr. Carlstadts Schrift von
dem widerchristlichen Missbrauch des Herrn Brod und Kelch, hos Walch
XX, 138 f.
2) J’r Handbuch der Kirchengeschichte von Guericke. Berlin 1855. III,
109 £ Huldrici Zuinglii Opera Turici 1829. I, 623. IV, 9 f,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
