Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers Nattvardslära. 33
och blod äro i sakramentet” !). Det är icke heller så oförnuftigt eller
så underbart, som motståndarne hålla före, menar Luther. Likaså
stora under finner man i det vanliga kreaturliga lifvet. Så är t. ex.
själen närvarande i hela kroppen och i den mindsta lem, så att, om
man genomborrar en sådan, hela själen träffas; så uppväxer ur ett
enda sädeskorn ett strå med så många korn; och den svaga, förgäng-
liga menniskostämman fattas hel och odelad af hvart och ett af de tu-
sende öron, till hvilka hon tränger. Kan nu vårt ord så utdela sig,
bura mycket mera skall icke då Christus kunna göra det med sin för-
klarade lekamen? Och hvilket under var det icke vid Guds mennisko-
blifvande! När Maria blef hafvande, så skedde det genom orden, som
Engelen talade till henne och som hon fattade och trodde. Med dem
iogick Christus icke blott i hennes hjerta, utan äfven i hennes kropp och
detta i kraft af ordet. Så äfven i sakramentet! Så snart Christus sä-
ger: ”Detta är min lekamen”, så är hans lekamen förbanden genom or-
det och den helige Andes kraft ?).
Men Luther stadnade icke vid detta omedelbara fastbållande af
Guds ord. Hans motståndare tvingade honom att äfven för tanken
möjliggöra den reala närvaron af Christi lekamen och blod i nattvar-
den. När de mot hans nattvardslära argumenterade ur läran om Chri-
sti sittande på Fadrens högra hand i himmelen, så svarar Luther vis-
serligen till en början: Det måste vara sannt, emedan Skriften intygar
bådadera. Har Christus lofvat sin lekamens närvaro i nattvarden, så
måste denna äfven vara närvarande och följaktligen äfven kunna vara
närvarande, oaktadt ban är i himmelen. Den motsägelse, som förnuftet
ser deruti, får icke hindra oss från att gifva Skriften rätt?). Men,
säger han vidare, i sjelfva verket ligger ingen motsägelse deruti, ty
”Guds högra hand är icke något särskildt ställe i himmelen, till hvil-
ket Christus i anseende till sin lekamligt menskliga tillvaro är inskränkt,
notan den är Guds allsmäktiga välde, hvilket kan vara ingenstädes och
likväl måste vara allestädes.” År nu Christus på Fadrens högra hand,
så är han följaktligen i och med detsamma öfver allt närvarande. Men
då han just i anseende till sin menskliga natur blifvit upphöjd på Fa-
drens högra hand och dermed till sin menskliga natur blifvit delaktig af
det gudomliga existens- och verkningssättet, så är han äfven i anseen-
de till denna natur allestädes närvarande. Alltså kan han med sin le-
kamen vara närvarande icke blott i nattvarden, utan är verkligen när-
varande öfverallt, i himmelen och på jorden. Af denna Christi alle-
städesnärvaro följer emellertid icke omedelbart hans närvaro för oss i
!) Lutbers Schriften XX, 312. 2) Derst. XX, 920 ff.
3) Jfr Luthers Schriften XX, 989 f., 1172. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
