Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 "Fredrik Gibl.
nattvarden. Med denna närvaro eger nemligen det egendomliga förhål-
landet rom, att Christus här med säkerhet vill låta oss finna sig i an-
seende till sin menskliga natur, ty oaktadt han visserligen är öfverallt,
så meddelar ban sig likväl blott då, när han säger: ”Här skall du
finna mig!” "’).
Mot denna Luthers lära om Christi lekamens allnärvaro uppställde
nu Zwingli en Christologi, med stöd hvaraf han kunde förneka möjlig-
heten af densamma. Zwingli uppfattar nemligen föreningen mellan de
båda naturerna i Christo så, att båda visserligen meddela sina egen-
skaper åt personen, såvida denna ena person är Gud och menniska,
men åt hvarandra meddela de i sjelfva verket intet. Hvar och en be-
håller sitt för sig, hvar och en verkar efter sin art. Visserligen hafva
båda sin gemensamma rot i personen och äro såtillvida med hvarandra
förknippade, men meddela sig icke verkligen åt hvarandra, hvilket med-
delande är omöjligt, emedan det ändliga icke uti sig kan upptaga det
oändliga utan att dess egendomlighet blifver tillintetgjord (finitum non est
capax infiniti). Tillkomma alltså gudomliga och menskliga predikater
återlösarens person, så tillhöra dock den ena naturens egenskaper för
ingen del äfven den andra, och om Skriften understundom åt den mensk-
liga naturen vindicerar den gudomligas predikater och funktioner, så är
detta intet annat än en talfigur (Alloiosis2). Naturernas enhet blir
alltså här endast nominel; ehuru inom personen förbundna, meddela de
dock åt hvarandra endast titlarna. På samma sätt förhåller det sig
äfven med deras verksamhet. Efter den gudomliga naturen hade Chri-
stus allting i sin makt, efter den menskliga var han kejsaren under-
dånig; efter den gudomliga gör han under och beherrskar verlden , efter
den menskliga lider han smärta, smälek och död; efter den gudomliga
uppfyller han himmel och jord, under det att han efter den menskliga
är inskränkt till ett visst rum. Om personen kan man derföre vis-
serligen säga, att den är allestädes närvarande, emedan båda naturerna
uti den hafva del, men i sjelfva verket gäller detta endast om den gu-
domliga, emedan den menskliga är utesluten från den gudomligas pre-
rogativer. Luther bar rätt, menar Zwingli, då han säger, att Guds
högra hand är allestädes närvarande. Men då allnärvaro är en ute-
slutande gudomlig egenskap, så följer deraf, att den endast tillkommer
den gudomliga naturen. Derföre har Luther orätt, när han tillskrifver
den menskliga naturen allnärvaro, i det han i stället för Christus helt
!) Luthers Schriften XX, 1002 ff.
2) Alloiosis est permutatio, qua de altera in Christo natura loquentes
alterius vocibus utimur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
