Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Fredrik Gihl.
deligen med hjertat. En lefvande, lefvande görande, andelig spis hafva
vi sålunda der till andeligt och till lekamligt åtnjutande !).
Härur utvecklar nu Luther den fulla konseqvensen. Denna ande-
liga spis måste nemligen utöfva sin lefvande-görande kraft på vår kropp,
som lekamligen undfår densamma. Äfv.n munnen, halsen, kroppen,
som äter Christi lekamen, skall hafva sin nytta deraf, på det han må
lefva evinnerligen och på den yttersta dagen uppstå till evig salighet.
Detta är den hemliga kraften och nyttan, som Christi lekamen i natt-
varden utöfvar på vår kropp. Han kan icke vara der förgäfves; han
måste gifva lif och salighet åt vår kropp, hvilket ligger i hans natur.
Förgänglig spis förvandlas i den kropp, som äter honom, men denna
andeliga spis kan icke förstöras, smältas, förvandlas. Tvärtom för-
vandlar han den, som äter honom, och smälter hans kött, så att han
äfven blifver andelig, evigt lefvande och salig. Det förhåller sig här
så, för att taga ett groft exempel, som om en varg åte upp ett får,
men fåret vore en så stark spis, att det förvandlade vargen och gjorde
ett får deraf. För dennva Christi lekamens verkan i nattvarden åbe-
ropar han sig upprepade gånger på Iren&i ord: ”Skulle icke äfven
kroppen blifva salig, till hvad ändamål skulle han då bespisas med
Herrans lekamen och blod i sakramentet?” ?).
En sådan kraft ligger alltså i Christi lekamen i och för sig. Men,
säger Luther, denna välsignelse har det lekamliga ätandet endast då,
när det tillika är ett andeligt ätande i tron. Hafven J någonsin hört
af oss, att vi äta eller lära att äta Christi nattvard så, att endast ett
yttre ätande af Christi lekamen der skulle ega rum? Hafva vi icke
fastmera, flere böcker igenom, lärt, att två stycken äro der att märka:
Herrans ord: ”Tager och äter” och det lekandiga ätandet af Christi
lekamen? Vi hafva vidare sagt, att den som äter sakramentet lekam-
ligen utan sådant ord eller utan ett sådant andeligt ätande, som fattar
ordet i hjertat, för honom är det icke allenast utan nytta, utan det
är till och med skadligt. — Men å andra sidan får icke heller det
andliga ätandet vara utan det lekamliga, emedan båda tillsammans
bilda en enda perceptionsakt, på hvilken välsignelsen beror. ”Ty mun-
pen, som äter Christi kött, vet visserligen icke, hvad han äter eller
hvad hjertat dermed äter, men hjertat vet väl, hvad munnen äter, ty
det fattar orden och äter andeligen detsamma, som munnen äter lekam-
ligen.” Han söker belysa detta genom åtskilliga exempel, af hvilka vi
endast vilja anföra ett. ”Med samma tro på engelens ord aflade och
födde Maria Christum andeligen i hjertat på samma gång, som hon af-
!) Luthers Schriften XX, 1053. 2) Derst. 1054 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
