Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 O. F. Myrberg.
fara som skulle uppvexa emot kristendomen ifrån den orena samman-
blandningen med hednisk theosophi i den falska Gnosis, om hvilken vi
tala, och det är märkligt att Petrus är den förste af apostlarne, som
träder ansigte mot ansigte med denna nya företeelse och på ett hän-
tydande sätt förutsäger dess uppkomst. Vi kunna väl då redan på
förhand antaga, att han icke heller förlorat den vidare utvecklingen af
denna Gnosis under den följande tiden utur sigte, eller underlåtit att
deremot höja sin vittnande röst.
Nästa gång, då denna företeelse på Nya Testamentets område
träder oss till mötes, framstår den redan i en fullt utpreglad, om också
ännu icke till sina yttersta konsequenser utförd och utvecklad form och
gestalt. Det är i de Kolossensiska irrlärarena, hvilkas system samman-
satt af judiska, hedniska och lösryckta kristliga beståndsdelar merendels
ställes i sammanhang med den Judiska Esseismen, hvars spekulativa
religionssystem, innehållande en utbildad englalära men för öfrigt litet
eller så godt som intet kändt till sitt närmare innehåll, utan tvifvel
hade i sig något af samma synkretistiska natur. Det är sannolikt, att
den Cerinthus, hvilken af den kristna forntiden omtalas såsom en af
Gnosticismens stiftare och med serskildt afseende på hvilken apostelen
Johannes berättas hafva skrifvit sitt evangelium, varit en hufvudrepre-
sentant för denna Kolossensiska irrlära, och genom att sammanställa
hvad vi veta om denne Cerinthus, med uppgifterna i Kolosserbrefvets
andra kapitel kunna vi på detta sätt komma till en temligen fallstän-
dig åskådning af dess verkliga innehåll. Dess spekulativa hufvudkarakter
angifves i detta bref under namnet af en dyysåodenoxela, en engla-
dyrkan, oförenlig med det sanna begreppet af vår frälsares person
och grundad icke uti Christi och hans apostlars lära, utan i en frem-
mande verldsvishet (gslocogba xul xev) Änrdry, Tapudook röv Av-
IFoönxwv, Storgela ToU xoopnv). Denna engladyrkan erinrar helt och
hållet om den gnostiska &onlära, hvilken äfvenledes ”inspringande på
de tings område som den aldrig sett” (Col. 2: 18), uppdiktade ett o-
begränsadt antal af soner eller högre andeliga mellanväsenden, genom
hvilka Gudomens fullhet, för stor att rymmas i en medlares person
och för långt aflägsen, för att öfverhufvud kunna träda i något när-
mare förhållande till oss, så småningom steg ned och sänkte sig till
den närvarande verlden och menniskan, och bland hvilka den &zonen, som
kallades Kristus, var en. Det är denna geonläras pleromabegrepp, för-
närmande för Christi persons värdighet, som apostelen tydligen har i
sigte, då han uttrycker sig på det sätt som vi läsa v. 9, att ”i Kristus
bor hela Gudomens fullhet lekamligen” eller såsom förkroppsligad (oe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
