Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Apostelen Petrus och den äldsta kyrkans falska Gnosis. 39
primat fortsatt såsom institution i en series af efterträdare, men icke
mindre verkligt för det — härigenom tillägges denna apostlafarste; och i
öfverensstämmelse dermed se vi honom också ifrån den tid, då det
apostoliska arbetet tog sin egentliga begynnelse efter Jesu bortgång,
vid alla epokgörande tillfällen gå i spetsen för den apostoliska verk-
samheten inom kyrkan. Så genom sin följdrika bättringspredikan på
den första Pingstdagen som omtalas Ap. G. 2; så i den vigtiga frågan
om hedningarnes upptagande i den kristna församlingen utan föregåen-
de omskärelse, genom sitt företag att döpa höfvidsmannen Cornelius
med hans husfolk (Ap. G. 10); så i den dermed sammanhängande frå-
gan om de omvända hedningarnes allmänna frikallande från ceremoni-
allagens hållande på apostlamötet i Jerusalem, der han först af alla
tager till ordet i den rigtning, som bestämmer mötets beslut (Ap. G. 15)!
Efter berättelsen om detta möte försvinner hans namn i Apostlager-
ningarnes historia, men om det är sannt, hvad som synes hafva den
kristna forntidens vittnesbörd för sig, att han varit den som först grun-
dat den kristna församlingen i verldens hufvudstad Rom, så har han
äfven under den mellantid med hänseende till historien om honom, som
nu vidtager på det Nya Test:s område, varit verksam på ett sätt som
väl öfverensstämmer med denna hans banbrytande egenskap i allmän-
het. På det nyssnämnda bållet återfinna vi honom först nära
gränsen för sin apostoliska bana, skrifvande det uppmuntrande tröste-
och förmaningsbref till de af Paulus grundade församlingarne i M. Asien
som vi ega under namn af bans första epistel — ett bevis på att den
öfverenskommelse om de skiljda arbetsfälten, hvilken Paulus relaterar
Gal. 2, icke var alltför trångt att fatta ifrån början eller ock nu förlorat
sin praktiska betydelse — och i sigte af den första bland den romerska
verldsmaktens stora förföljelser som inträffade under Neros regering —
således åter vid ett epokgörande tidskifte i den äldsta kyrkans historia.
Så framställer sig förbållandet med afseende på denne apostel; och vi
fråga: är det då troligt, att hans stämma skulle hafva förblifvit all-
deles tyst gentemot den stora faran af en redan under hans tid upp-
kommen och i fruktansvärd tillvext stadd andelig förförelsemakt, som
gck ut på att förfalska kristendomen i sjelfva dess grund, och den
jost han efter all sannolikhet i en Simon Magerns person varit den
förste af apostlarne att ana och förutse? Att han, som ibogkom de
nämnde M. Asiatiska församlingarne med en serskild skrifvelse afseen-
de att styrka dem i den förestående yttre förföljelsenöden, icke skulle
hafva haft ett ord för deras räkning tjenande att befästa dem i den
förestående andeliga frestelsenöden, hvilken hade sin grund i nämnde
heretiska företeelse och af hvilken de företrädesvis voro och skulle blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
