Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Apostelen Petrus och den äldsta kyrkans falska Gnosis. 57
gestalt till en evärdelig monotoni, bunden vid enahanda alltid lika
återkommande formler och talesätt efter ett på förhand fastsatt sche-
ma. Sådan var icke dess art ifrån begynnelsen, utan tvärtom den
motsatta, som apostelen Paulus uttrycker med de orden, ”att vara
hvarjom manne allehanda”: den att inrätta sig vid hvarje tillfälle
efter det närvarande behofvet, att alltid göra front, för att vi här
må bruka en militärisk term, just på den punkt, der fienden med
sina vexlande anfall hotar eller det gäller att gå menniskors olika
andeliga omständigheter till mötes. Och just häruti ligger äfven för-
klaringsgrunden till den olikhet, hvarom vi här tala. Det första
brefvet ställer det kristliga hoppet fram i förgrunden af sitt inne-
håll, emedan det är ett tröstebref, hvars ändamål är att upp-
mantra och styrka sina läsare under de lidanden, hvilka de för
Christi skull hade att utstå, genom förehållandet af deras tillkom-
mande stora och herrliga nådelön: ”det obesmittade oförgängliga och
oförvissneliga arf, som för deras räkning var förvaradt i himmelen,
så många som genom Guds kraft läto bevara sig i tron till salighet.”
Deremot ställer det andra brefvet den kristliga Gnosis fram i för-
grunden af sig, emedan det är ett varningsbref rigtadt emot sådane
irrlärare, hvilka berömde sig af att vara och läto kalla sig de ve-
tande i enkannerlig bemärkelse, och mot hvilka det i följe deraf
jost gällde att häfda och upprätthålla betydelsen af det sanna krist-
liga vetandet på ett sätt, som hindrade dem från att med sina före-
gifvanden i denna väg skada och förföra andra. Och i sanning var
äfven det falska ljus, som upptändes genom den falska Gnosis inom
den apostoliska kyrkan, en den allra kraftigaste uppfordran till de
troende att se till, ”det uti deras tro äfven måtte komma att fin-
nas kunskap”, att vinnlägga sig med all flit derom, att de måtte
blifva icke blott troende utan äfven vetande kristne, vetande i den
mening som är kristendomens, hvilken hvarken kallar det tro att
insomna på hufvudkudden af de inlärda trosformlerna, eller det ve-
tande att lösgöra sig från troslagens helighet och sanning i Jesu
Christo. Det har apostelen Petrus insett så väl som Paulus, hvil-
ken i brefven till Kolosserna och Epheserna så angeläget framhåller
tillvexten i andelig kunskap, i andelig visdom och förstånd såsom
ett föremål för de troendes sträfvan — också i motsats till den falska
Gnosis i sin första judaiserande gestalt, såsom vi finna af det först-
nämnda brefvet; och det är i gejelfva verket svårt att fatta och för-
stå, hvarföre icke Petrus så väl som Paulus skulle hafva kunnat
inse det rigtiga i denna sak. Månne på grund af sin mera åt det
praktiska verksamhetshållet, än åt det spekulativa området, åt medi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
