Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 L. Annerstedt.
recesserna i Calmar åren 1474 och 1483 ej mindre förbudet för skatte-
bonde att genom köp eller annorledes draga under sig mera gods, än
han var fullsädes uppå, än ock stadgandet, att, der ett hemman i
arf tillföll flere skattebönder, detta ej skulle få sönderstyckas, utan
lösas utaf en af arfvingarne, som var bäst fallen dertill och ej förut
egde jord, der han var fullsädes uppå !). Enligt 1483 års recess skulle
lösningssumman bestämmas af 6 gode män. I 1474 års recess tilläts
väl den skattebonde, som erhöll skattejord i arf, att behålla denna
mot . det att full skatt äfven för denna erlades; men denna tillåtelse
inskränktes i den senare recessen till det fall, att bonden hade barn
eller arfvingar, som han kunde sätta uppå den arffallna gården, och
som förmådde utgöra skatten till kronan. I fråga om små skatte-
jordar föreskrefs likaledes, att ej någon fullsädes bonde skulle lösa
dem till sig, utan skulle dessa inlösas efter värdering af 6 gode män
antingen af egarne till de gårdar, hvilka de lågo till hinder, eller ock
af andra, som ej voro fullsädes bönder 2).
En följd af Gustaf Vasas omvårdnad ej blott om kronans inkom-
ster, utan äfven om jordbruksnäringens förkofran i landet var, att
han äfven rigtade sin uppmärksamhet på förekommandet af en öfver-
drifven hemmansklyfning. Så stadgades genom Konungens öppna bref
från Upsala den 15 April 1541 ”att hvilken som mäst åtte i ett
skattehemman och bäst var fallen att besitta detsamma skulle hafva
lof och minne efter Sveriges beskrifna lag lösa dem andra ut för
skäliga penningar eftersom öre och örtug galt uti byenom; thet hvar-
ken en eller annan skulle hafva makt att stå emot; uppå thet att
hvart hemman måtte blifva tillhopa och dess bättre besuttit och icke
för många rifvas och slitas derom” 3). Den lösningsrätt, som sålunda
tillerkändes den största delegaren i hemmanet, till de återstående de-
larne synes dock sällan hafva blifvit begagnad; ty 1555 finna vi Ko-
nungen i flere bref 4) klaga deröfver, att, när som några skattehem-
man komma i arf, och der lefva barn efter, då vilja de sönderrifva
och slita sig emellan kronans skattejord, liksom de skifta andra lös-
ören, så att hvar tager sitt stycke från hemmanet; den ene tager
ängen från rätte bolstaden, den andre åkern, den tredje fiskevattnet,
och den fjerde skogen, och blifver så kronans skattejord ryckt
!) Calmare Recess 1474. & 25. Calmare Recess then andra. Åhr 1483.
&& 44. 46. Hadorph, vid Bjärköa Rätten sidd. 59 o. 61.
2) Calmare Reoess 1483. $ 45.
3) Riksregistraturet för 1541.
1) K. Br. den 20 Juni 1555. Jfr ock K. Br. den 19 April 1555,
tryckt hos Stjernman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
