Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 L. Annerstedt.
utslag kunde ej anföras, hvaremot den med Härads-Rättens utslag
missnöjde kunde vädja till Lagmans-Rätten, vid hvars utslag det skulle
förblifva i dessa mål. Sedan i K. F. den 26 Nov. 1763 förklarats,
att, derest innehafvarne af skatte-rusthåll åstundade klyfva dessa i
mindre delar än fjerdedelar, de voro skyldige underkasta sig den pröf-
ning, föregående författningar stadgade, förblef lagstiftningen angående
hemmansklyfning oförändrad, till dess 1827 års förordning utkom. Der-
förinnan hade dock lagstiftningen medgifvit vissa undantag från det i 1734
års lag i likhet med den äldre lagstiftningen stadgade förbudet emot
jordafsöndring. Detta skedde hufvudsakligen genom enskiftesförfattnin-
garna i ändamål att bidraga till enskiftets utbredande, ehuru visser-
ligen redan förut anläggande af torp blifvit tillåtet !). Genom dessa
författningar tilläts nermligen egarne af enskiftade hemman att af sin
ouppodlade jord upplåta till och med tiondedelen af hela sin egolott till
främmande personer att bebygga, uppodla och med full eganderätt be-
sitta, dock med vilkor att ingen lägenhet gjordes mindre än fyra tunn-
land, och att å den lades en årlig afgäld, motsvarande hvad som derå
belöpte sig i förhållande till hemmanets hela egorymd och godhet. Af-
gäldens belopp skulle af Kon. Befallningshafvande pröfvas och fast-
ställas, och den fick af hemmansegaren sjelf uppbäras, så länge han
rigtigt utgjorde de hemmanet åliggande onera. För afsöndringar från
kronohemman och boställen erfordrades dock tillstånd af Konungen,
hvaremot Kammar-Kollegium egde att, derest någon egare af ett en-
skiftadt hemman, till hvilket mer än vanlig egorymd hörde, ansåge
större afsöndring än en tiondedel för sig nyttig, sådan tillåta, så vida
säkerheten för hemmanets utskylder derigenom ej sattes i fara ?).
Oaktadt sålunda lagstiftningen sökt hindra en för långt gången
jordstyckning, finna vi likväl vid början af detta århundrade klagan
deröfver från olika län framställas. Ledamöterna i Bondeståndet från
Vermland föreslogo vid 1809 års Riksdag, att en ny förordning der-
emot måtte utfärdas, och äfven från Skåne klagades, att denna på
vissa orter gått till öfverdrift 2). Sedan Ständerna vid 1815 års Riks-
!) Jfr K. Br. den 18 Februari 1757 och den 18 Februari 1767.
2) K. F., angående egors fördelande i enskiften etc. i hertigdömet
Skåne, den 31 Mars 1803. $ 18; K. F., angående enskiften i Skaraborgs
län, den 25 Juli 1804. $ 17; K. F., om enskiften, den 2 Febr. 1807. $
15; Kongl. Maj:ts förnyade Förordning, angående enskiftesdelningen i Skåne
och Skaraborgs län, den 24 Juli 1812. $ 23.
3) Riks-Arkivet, Handlingar till Hemmansklyfningsförordningen af d.
19 Dec. 1827. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
