Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 C. J. H. Engstrand.
dighet, men å den andra sidan ejheller medgifva, att det vore själens
ursprungliga egendom. Och skälet, hvarföre Locke ej märkte de svå-
righeter, som derigenom måste uppstå, blir oss klart, om vi se på det
intresse, som ledde honom vid hans kunskapstheoretiska undersöknin-
gar. Han riktade nämligen företrädesvis sin uppmärksamhet på inne-
hållet i kunskapen eller sensationerna. Och håller man sig ensamt till
dessa, så kan man lätteligen komma till principerna för Locke’s kun-
skapstheori. I sådant fall kommer man nämligen till läran om in-
trycken och kuuskapsförmågans passivitet. Begreppen, på hvilka man
ej särskildt reflecterar, blifva då på god tro antagna såsom egande sin
giltighet bredvid sensationerna. Men häraf är klart, att, så intressanta
Locke’s undersökningar om sensationerna äro, så föga af intresse er-
bjuda oss hans betraktelser af begreppen i allmänhet och särskildt af
causalitetsbegreppet, på hvilken form i kunskapen han blott i förbi-
gående riktar sin uppmärksamhet.
Skulle man deremot i en sådan kunskapstheori, som Locke’s, en-
ligt hvilken förståndet skall ur sensationerna bilda sina begrepp, taga
causalitetsbegreppet i närmare betraktande, så visar sig lätt, att, lika-
som i allmänhet ett sådant bildande af begrepp är omöjligt, äfven cau-
salitetsbegreppet icke kan på nämnda sätt förklaras. Omöjligheten af
en sådan förklaring kan uppvisas hufvudsakligen i tvänne afseenden.
För det första måste causaliteten, såsom en begreppsmessig samman-
bindning af sensationer i ett visst afseende, vara ett klart och tydligt
förnimmande i det menskliga medvetandet. Sensationerna åter äro
dunkla och till sina bestämningar otydliga förnimmelser. Skulle cau-
saliteten härledas ur sensationerna, eller skulle de sednare utgöra den
förras material, så skulle det egendomliga inträffa, att en klar och
tydlig förnimmelse skulle härledas ur det mest dunkla och otydliga
bland allt, nämligen ur menniskans sensationer. Causaliteten kan så-
londa icke härledas ur sensationerna, hvadan det är tydligt, att dess
källa ej kan sägas vara det menskliga sinnet. För det andra måste
causaliteten vara en constant och oföränderlig sammanbindning emellan
orsak och verkan. Sensationerna åter äro vexlande och föränderliga.
Skulle dessa vara grunden och principen för causaliteten, så skulle det
constanta och oföränderliga härledas ur det mest vexlande bland allt,
nämligen ur menniskans sensationer. Causalitetens källa kan sålunda,
äfven från denna sida sedd, ej vara sinnet hos menniskan. Sätter
man alltså sinnet såsom den enda eller såsom den primära förmågan
hos menniskan för kunskapens bildande, så är det omöjligt att bevisa
causalitetsbegreppets allmängiltighet och nödvändighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
