Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Planeten Neptustus. 9
menter och massor äro gifna, att bestämma deras inverkan att rubba
hvarandras rörelse; nu gällde det att lösa det omvända problemet,
d. v. 8., då perturbationen är gifven, att bestämma den perturberande
planetens locus och ban-elementer. En omständighet, som betydligt
bidrager till att öka problemets komplication är, att man icke får be-
trakta den störande planetens massa och ban-elementer såsom de enda
obekanta qvantiteter, som man har att bestämma, utan till och med
den störda planetens elementer kunna betraktas blott såsom approxi-
mativt bekanta, och deras korrektioner ingå bland de sökta qvantite-
terna. Men Adams lät icke afskräcka sig. Såsom en första approxi-
mation bestämde han en circulär bana, d. v. s. han löste problemet
utan afseende på den perturberande planetens excentricitet, och resul-
tatet var så pass tillfredsställande, att det uppmuntrade till ett försök
att åstadkomma en fullständigare solution. I Februari 1844 erhöll han
af Airy de heliocentriska afvikelserna i longitud och latitud enligt
Greenwich-observationerna från 1755 till 1830, och med dessa arbetade
han under detta och det följande året med så mycken framgång, att
han i September 1845 lemnade i Prof. Challig’, direktörns för akade-
miska observatoriet, händer en approximativ bana för den störande
planeten; vid slutet af följande månaden meddelade han åt Kung-
liga Astronomen sina resultater tillika med en jemnförelse mellan theo-
rien och observationerna. Afvikelserna voro ganska små, utom för
den enda observationen 1690, der skillnaden gick upp till 44", — men
denna observation hade icke begagnats i vilkors-eqvationerna.
Detta Adams” första resultat var följande:
Medel-afstånd (antaget ungefärligen efter Bodeska!) lagen) 38.4
= 2 X Urani Med.-Afst.
Siderisk medel-rörelse på ett Julianskt år 19.309,
Medel-Longitud. 1845. Okt. 1 ....... 323. 34,
Perihelii longitud ......s...... >> . 315.55,
Excentricitet . . .......... .. .... 0.1610,
1
Massa ............. 0.0001656, eller
Aesa 6039
!) En empirisk lag, som verkligen gifver en grof approximation till hufvud-
planeternas medel-afstånd, och enligt hvilken, i fall vi beteckna Mercurii af-
stånd med 4, den nästa planetens (Veneris) blir 4 + 3. 29 am 7, den föl-
jandes (Jordens) 4 + 3. 2’= 10, den tredjes (Martis) 4 + 3. 2? am 16,
0. 8& V., den n’s 4 + 3.271 Lagen synes gälla, i fall man räknar
asteroiderna såsom en enda planet, ända till och med Uranus, men för
Neptunus ger den ett alldeles felaktigt afstånd. Det är dock lyckligt,
att båda geometrerna fästade mera tro till denna lag, än ham förtjenar.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
