Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Planeten Neptunus. 1
neten och förändrat bans bana? Då borde antingen de äldre eller de
nyare observationerna öfverensstämma med theorien, allteftersom sam-
manstötningens epok var senare eller tidigare än tabellernas, hvaremut
så väl äldre som nyare voro felaktiga. Det rubbande inflytandet må-
ste således vara en fortfarande kraft. Kunde planeten bafva en mycket
stor drabant, hvilken rubbade dess rörelse? Då borde en sådan kropp
vara synlig i tuben, dessutom borde perturbationerna då vara af kort
period, hvaremot ifrågavarande ojemnbeter tydligen voro långa. Det åter-
stod således för Le Verrier ingen annan utväg än att antaga, att rubbnin-
garna hörrörde från attraktionen af en yttre planet och alltså framställde
han problemet precist på samma sätt som Adams. ”Ifall ojemnheterna
i Urani gång antagas härröra från inverkan af en i ekliptikan vid två
gånger Urani medel-afstånd belägen planet, hurudana äro deona pla-
nets massa, dess närvarande locus och elementerna för dess bana?”
Han företager sig då att beräkna inverkan af en sådan planet i olika
delar af ekliptikan och försöker olika variationer af elementerna, till
dess han slutligen finner, att planetens longitud vid början af 1847
måste vara ungefärligen 3259. Denna bestämning utgafs i Comptes
Rendus 1846 d. 1 Juni.
11. ”Jag kan icke”, skrifver Prof. Airy, ”beskrifva min känsla
af förtjusning och tillfredsställelse, då jag mottog denna memoir. Den
deri fonna locus för den perturberande planeten var densamma, på en
grad nära, som blifvit angifven i Adams’ beräkningar, hvilka jag hade
genomläst för sju månader sedan. Hittills hade jag ansett, att det var
skäl att tvifla på riktigheten af Adams undersökningar, ty jag har all-
tid ansett slut-resultaterna af så långa och så komplicerade algebraiska
och numeriska kalkyler som det inversa perturbationsproblemet såsom
förknippade med stor fara för fel i detaljerna: jag vet, att det finnes
vigtiga numeriska fel i Laplaces Mécanique Céleste och i Planas Théo-
rie de la Lune, och isynnerbet i Bouvards första Jupiters- och Saturni-
tabeller: — med ett ord, jag bar alltid ansett, att riktigheten af ett
mycket aflägset mathematiskt resultat snarare utgör ett ämne för mo-
raliskt, än mathematiskt bevis.”
12. Då nu Kungliga Astronomen var öfvertygad om den störande
planetens tillvaro, anmodade han Prof. Challis, direktorn för Akademi-
ska observatoriet i Cambridge, som är försedt med ett af Europas yp-
persta instrumenter, att leta efter honom på himlahvalfvet; och han
förordade att ett bälte af 30 graders längd och 10 graders bredd skulle
nuga ondersökas åtminstone tre gånger. Om vid andra granskningen
någon stjerna befanns hafva förändrat sin ställning, så var denna san-
nolikt just den sökta planeten. Om efter två granskningar planeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
