- Project Runeberg -  Vad tiden kräver /
32

(1927) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32
Han hade ett flertal goda subjekt till sitt förfogande,
och han hade lyckats få dem till att under det som-
nambula tillståndet försätta sig tillbaka till gångna sta-
dier av sitt liv. Han suggererade t. ex. ett subjekt
att bon skulle åter genomgå en sjukdom, som hon en
gång genomlidit. Under det somniambula tillståndet er-
fonos åter smärtorna och ångesten; åter genomlevdes så-
som någonting verkligt konvalescensens tid. En annan
gång försatte hypnotisören sitt subjekt till barndoms-
tiden, till den epok då hon lärde sig att skriva. Och de
bokstäver hon då i somnambult tillstånd formade be-
funnos .alldeles lika dem som förekommit i hennes skriv-
böck-er från skoltiden. Subjektet fördes än längre till-
haka i tiden: hon var ett litet barn som ännu ej kunde
tala riktigt rent. Och hennes jollrande ljöd icke så som
när en vuxen vaken person söker härma barnets plad-
der — det ljöd just så som ett litet barn talar, när det
ännu ej behärskar talets svåra konst.
Allt detta är intet märkvärdigt för den som något
känner till de somnambula fenomenen. Men överste
Rochas d’Aiglun beslöt att driva experimentet längre,
att tvinga sitt subjekt än längre tillbaka på tillvarons
flod. Först till den allra tidigaste barndomen, då talet
ännu är en helt okänd konst. Sedan bortom denna
tystnad till en annan, ännu mer hemlighetsfull tystnad.
Efter en lång stunds tigande, efter fortsatta suggestioner
om att gå längre och längre tillbaka i tiden, började
plötsligt subjektet — en ung flicka om aderton år —
att tala med en främmande röst, en vresig gubbröst.
Denne gubbe meddelade att han var »omgiven av svart
mörker». Han uppgav sitt namn, berättade om sitt liv
— i det han gick i bakvänd ordning, från sin sipta
sjukdom och till sin ungdom och barndom. När också
han hunnit bortom födelsen, inträdde ånyo en lång
tystnad. Och därpå dök en ny personlighet upp. Så
fortsatte det igenom flera existenser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vadtidkrav/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free