Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8S
hon vara den ena av de två kvinnor om vilka det i
evangeliet heter att Jesus älskade dem? Må vara att
Jesus var »publikaners och syndares vän», — man anta-
ger dock i allmänhet att denna »vänskap» var av en
annan art än den han ägnade »en rättfärdig», var snarast
ett slags nedlåtande vänlighet. Huru bekymrad man
alltid inom kyrkan varit över Mästarens mildhet gent-
emot syndare och synderskor, det visas bäst av det öde
som drabbat en av de mest gripande berättelserna i
evangeliet: den om Jesus och äktenskapsbryterskan.
Som bekant saknas denna berättelse i flera av de äld-
sta och viktigaste textkällorna. Likväl är det omöjligt
att tro att denna skildring är uppdiktad. Huru stark,
huru originell är den icke, huru målande, huru karak-
täristisk för Jesus i och genom den träffsäkra skärpa
med vilken han avvisar fariseema och den vemodsfulla
mildhet med vilken han bemöter synderskan. Nej, helt
visst är denna berättelse äkta och ursprunglig. Men re-
dan tidigt torde man på somliga håll ha varit besvärad
av densamma och låtit göra avskrifter av evangeliet där
den varit utesluten. Det fanns ju i alla fall mer än en
passus i evangelierna som var stötande för den negativa;
moralens anhängare. T. ex. det att Jesus åt den sama-
ritanska kvinnan, vilken också var en »synderska», gav
så mycket av sin visdom och detta utan utan att göra
henne några förebråelser.
Celsus hade kanske i själva verket rätt i sin anmärk-
ning: att kristendomens stiftare hade en viss förkärlek
för syndare. Jesus visste, att på det hela den negativa
moralens regler redan voro allmänt godtagna, om också
ej allmänt efterföljda, men då han på samma gång visste
att människorna knappast fått klart för sig den positiva
moralens värde — värdet av godhet, storsinthet, män-
niskokärlek — torde han ha ansett det behövligt att
framhålla hurusom denna positiva etik var minst lika
värdefull som den negativa. När han t. ex. skildrar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
