Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9i
Annu i medlet av andra århundradet voro kyrkans
främsta män — män sådana som Justinus och Clemens
Alexandrinus — tämligen fria från asketiska tendenser.
Men i slutet av nämnda århundrade växte dessa ten-
denser sig alit starkare för att till slut definitivt segra.
När emellertid hetblodiga sydlänska naturer sådana
som t. ex. Tertullianus trodde detta vara gudomens star-
kaste krav : att de skulle döda inom sig den mäktiga
naturdrift, vilken bjuder människorna att föröka sig och
uppfylla jorden — då blev deras kamp så lidelsefull,
så förtvivlad att där inom dem fanns blott föga plats
för andra strävanden. Då sjönko kraven på andra, mera
positiva dygder ned till något jämförelsevis smått.
Och när en annan afrikan, Augustinus, fick klart för
sig omöjligheten av att helt undertrycka varje rörelse
av köttets begärelse, då föddes ur denna känsla av van-
makt tvenne ödesdigra läror: den om en arvsynd, vilken
omöjliggjorde t. o. m. viljan att åstadkomma något gott,
och den om »den ställföreträdande försoningen», vilken
ensam kunde borttaga Guds vrede över människomas
oförmögénhet att släppa synden.
När emellertid en människa övervunnit alla frestelser
till köttslighetens synd, dä betraktades hon som ett stort
helgon — sak samma om hon. i övrigt hade en hel del
synnerligen okristliga fel, såsom högmod, hätskhet och
hårdhet. Då ansågs hon ha utfört något så stort att
i själva verket Gud blev hennes gäldenär, såsom ock
ett av medeltidens ryktbara helgon, San Luiz Gonzaga,
lugnt förklarade om sig själv.
Vad reformatorerna beträffar, så bröt ju Luther i
visst hänseende med den asketiska livsåskådningen —
allt under det Iran bibehöll de läror om arvsynden och
satisfactio vicaria som därur framgått. Men han bröt
endast till hälften med den negativa moraluppfattningen.
Hans — liksom Calvins — betonande av kallelsetro-
heten utgjorde visserligen ett moment av positivt-etisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
