Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
uppfattning som snart nog gjorde sig gällande: uppfatt-
ningen av köttslighetens synd såsom ursynden och hti-
vudsynden.
Av en sådan uppfattning finnes visserligen hos Jesus
inga spår. Ej heller förefanns den inom judendomen.
Däremot fanns den i utpräglad grad inom den hellenism
vilken vid tiden för kristendomens första utbredning så
starkt påverkade bildningen och tänkesätten bland alla
med elhavsfolken.
Redan Anaxagoras ansåg, säger Aristoteles, att mate-
rien var orsak till det onda. Samma åsikt om materien
som grunden till allt ont uttalade Empedokles. Pytago-
rismen lärde att »själen är till ett straff fängslad vid
kroppen». Platon låter Sokrates säga: Så länge vi äga
kroppen och vår själ är sammanmängd med ett
sådant ont, skola vi helt visst icke fullt uppnå det
vi eftersträva, nämligen sanningen — —. Månne icke
reningen består just i detta: att så mycket som möjligt
avsöndra själen från kroppen och vänja henne vid att
— — — vara ensam för sig, löst från kroppen såsom
från bojor. — — — Själva hennes (själens) inträde i
mänsklig kropp var för henne, liksom en sjukdom, början
till undergång». Aristoteles säger f. ö. uttryckligen, att
Platon ansåg materien vara upphovet till allt ont. Nypla-
tonikerna betonade äa mer detta drag. De lärde att
denna världen blivit till genom synd: genom att sjä-
larna i brottslig lusta dragits ned i materien. Och
frälsningen vanns genom att under sträng askes frigöra
sig från all sinnlighet.
Gnostikerna, som i så hög grad hämtade impulser
från den helleniska filosofien, voro lika övertygade som
nyplatonikerna om den allt överväldigande vikten av fri-
görelse från materien. Och kyrkan, som på det hela
med så mycken iver bekämpade gnosticismen, övergick
dock allt mer och mer till samma åskådning som gnosti-
kerna beträffande sinnligheten som ursynden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
