Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Det som gör själviskheten, så ödesdiger, det är det
att den är så svår att varsna, både för andra och för
oss själva. Mången intensivt självisk natur lyckas genom,
vackra talesätt helt dupera världen. Och de flesta lyckas
förträffligt med att dupera sig själva. Kanske behövs
det i de flesta fall en djupt uppskakande erfarenhet för
att en människa skall bringas därhän att se in i sig
själv, att döma sig själv.
I atomernas liksom i solarnas världssystem finnas ju
dels sådana satelliter, vilka i en bana, närmande sig
den fullkomliga cirkelns, röra sig kring sin sol —i stän-
dig harmonisk avvägdhet emellan å ena sidan dragj-
ningen till medelpunkten och å andra sidan den frihetsi-
känsla som bevarar deras individualitet och hindrar dem
från att uppslukas av solen — dels kometer, vilka i
sitt oregelbundna lopp stundom så långt avlägsna sig
från solen att därigenom omöjliggöres all utveckling till
organiskt liv. I atomens värld kan, säga forskarna, en
elektron, vilken haft en elliptisk bana, övergå till cirkelns
regelbundna lopp. Måhända gäller detsamma om him-
melens vagabonder, kometerna? Måhända finnes det
möjlighet för envar av dem att, genom de inflytanden
och attraktioner från olika håll som alla himmelens vand-
rare äro utsatta för, inriktas i en mer harmonisk bana.
och därigenom bliva delaktig i planeternas obegränsade
livsmöjligheter?–––––– Och vi själva — vi irrande sjä-
lar, som djupast i vårt väsen känna dragningen till den
världssol, från vilken vi utgått, men i vår splittring, vår
oro, vår själviskhet, dock stundom avlägsna oss så långt
från vår medelpunkt — månne icke för oss detta är satt
som ett mål: att i lydnad för den fullkomliga lagen, kär-
lekens lag, arbeta oss in i den fulla jämviktens har-
moniska bana? Och månne vi ej därigenom skola nå
en utveckling rikare och skönare än vad vi nu kunna
drömma om ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
