Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
eller ock ett försök att bestrida dem, ifall han tillhör
den konservativa riktningen. Men slutkläm men blir
i båda fallen nästan alltid densamma : man bor bibehaila
de gamla formlerna av pietet för vad vara forfader i
många generationer trott, av hänsyn till att dessa formler
varit kära för många fromma människor.
Märker man då icke till vilken grad man med ett sa-
dant resonemang stöder katolicismen gentemot Luther.
Också Luther, kunna katolikerna med skal saga, brast
iu i pietet för vad fäderna i sekler trott, vad mangal
fromma lidit och dött för. Man ställer sig ock pa den
judiska synagogans sida mot Kristus tan s o ju i
den bestämdaste opposition mot »fädernas stadgar .
Har man en gång ställt sig på protestantismens Stand-
punkt då är det den mest skriande inkonsekvens att
vilja skydda gamla förvrängningar av Jesu lara genom
det argumentet att pieteten kräver de gamla dogl-
memas bibehållande. .
Det finns en bekännelseskrift, det s. k. athanasianska
svmbolum, vilken ännu så länge är gemensam for alla
kristna kyrkor, och vilken i övermodig ofördragsamhet
söker sin like. Där förklaras ju bland annat, att den blir
i all evighet osalig, som vågar säga att en av de tre
gudomspersonerna är större än någon av de andra tva.
Nu säger ju Jesus själv: »Fadren ar storre an jag», ba-
lunda borde enligt nämnda symbolum Fralsaren s]alv
dömas till evig osalighet. Länge har man inom kyrkan
varit en smula generad över detta symbolum men nar
någon påyrkat dess avförande från bekännelseskrifter
nas antal, ha likväl de allra flesta av kyrkans man med
bestämdhet motsatt sig detta.
Man skyr att rubba något, vad det vara ma, av det
bestående, av fruktan att allt skall braka och ramla.
Man vågar ej tro att Sanningens Gud bast t]anas ge-
nom att man öppet och utan fruktan bekänner sanningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
